Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 3. Polens sista konungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
A. BRUCKNER, DE SLAVISKA FOLKEN.
Vy af Riga.
Kopparstick i Politica Polonica. Nurnberg 1700 bel Rudolf Johann Helmer.
Sedan Njemens nederlopp kommit i Tyska ordens händer, blef Duna för Litauen af
synnerlig vikt. Här låg Livland mellan Litauen och hafvet, men vid midten af
1500-talet var det livländska statsförbundet i full upplösning. Livländska
Svärds-riddarorden hade förlorat sitt sista stöd, då dess protektor, den tyske högmästaren,
förvandlats till en världslig furste. Det enda, som återstod för Svärdsriddarorden,
tycktes vara att gå samma väg; dock voro förhållandena i Livland väsentligt
annorlunda beskaffade an i Preussen.
Livland var en tysk koloni, som saknade hvarje sammanhang med moderlandet.
Dess prästerskap, adel och borgarstånd voro tyska, allmogen utgjordes af icke-tyska
folk, som underkufvats på 1200-talet, hufvudsakligen letter och ester. Man
bekymrade sig icke mycket om dem förrän långt senare under helt och hållet ändrade politiska
villkor. Men de andlige (ärkebiskopen af Riga), orden, ridderskapet och städerna lågo
i delo med hvarandra, och med Walter von Plettenberg hade 1535 den siste
ordensmästare dött, som åtminstone halfvägs förmått organisera ett enhetligt motstånd,
exempelvis mot Ryssland. Nu föll allt sönder. Ryssland började angreppet. Det
kräfde af stiftet Dorpat den skatt, som ej på ett århundrade erlagts, och förbjöd på
det bestämdaste hvarje anslutning till Polen; detta på en tid, då ärkebiskopen af
Riga redan ställt sig under Polens protektorat, hvartill hans broder, hertigen af
Preussen, uppmuntrade honom. Men till erhållande af det livländska bytet anmälde sig
äfven andra makter. Från sitt finska område grep Sverige efter Estland, efter Reval och
Narva, och Danmark, som gjorde anspråk på att vara den ledande Östersjöstaten,
gjorde från Ösel liknande försök, frånsett att det på grund af medeltida traditioner
ansåg sig hafva rättighet därtill. Snart upplågade kampen om Livland mellan Sverige
och Danmark, då det nordiska sjuårskriget — det första nordiska kriget — utbröt 1563.
Jämväl mellan Ryssland och Polen bröt kriget ut. I intet fall kunde Polen
tilllåta, att Livland folie i händerna på Ryssland eller blefve förbundet med
hertigdömet Preussen. En sa farlig omfamning måste förebyggas. Detta har Sigismund
August nogsamt insett, och han inledde en vidsynt, klok och energisk politik, som
i det väsentliga ledde till afsedt resultat. Det var den sista stora politiska uppgift,
som en polsk konung tagit i sin hand. Han utrustade en stark här och tvang
ordensmästaren Furstenberg framför Poswol att ingå ett försvars- och anfallsförbund. Som
svar härpå följde Ivan IV:s fruktansvärda härjningar i Livland, 1558—1560, och då
återstod för den nye ordensmästaren Kettler intet annat an att ställa sig under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>