Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 3. Polens sista konungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLENS SISTA KONUNGAR.
33
Vy af Danzig.
parstick i Politica Polonica. Nurnberg 1700 bei Rudolf Johann Helmer.
polske konungens beskydd. 1561 inryckte en litauisk här, och Livland blef litauiskt —
eller, efter 1569, litauiskt-polskt. Kurland sekulariserades och tillföll som län Kettler
och hans manliga afkomlingar. Samtidigt sökte Estland Sveriges skydd och blef
svenskt. Sålunda hade Polen fattat fast fot i Livland, Riga var polskt (här slog sig
den kunglige ståthållaren ned), och naturligt var, att Polen nu måste sträfva efter
väldet öfver Östersjön och bygga en flotta och betvinga Danmark. Dessa syften stodo
fullt klara för Sigismund August, och man fordrade, att hans efterträdare skulle
fullfölja dem. Alltsammans strandade emellertid på Danzigs motstånd.
För Danzigs merkantila intressen måste Polens politiska vika. Den stolta
republiken, Östersjöns Venedig — visserligen utan dettas makt — hade för längesedan
öfverflyglat Lubeck och efter Novgorods fall slagit under sig nästan all handel på
Östersjön. Det timmer, hvaraf främmande flottor byggdes, spannmålen, som
förbrukades i Västeuropa, gick öfver Danzig. Största delen af de fartyg, som passerade
Sundet och erlade tull till Danmark, gingo till Danzig. Polens politiska planer,
skapandet af en flotta, ett sjökrig med Danmark eller Sverige skulle hindra denna
handels ostörda fortgång. Danzig, den fria staden, som betraktade sig som blott
förbundet med Polen och som blott erkände konungen själf som sin öfverherre,
kunde ej tillåta dylika förvecklingar; ett polskt välde på hafvet skulle till sist satt i
fara dess handelsmonopol — all Polens handel gick öfver Danzig. Ännu på 1700-talet
förmådde ju staden genomdrifva upplösningen af det engelska kompaniet i Elbing,
då den ej ville hafva någon rival. Därför motsatte sig staden ståndaktigt alla
konungens befallningar att for hans räkning hålla krigsfartyg i beredskap och
omintetgjorde alla hans försök att få till stånd och underhålla en kaparflotta. Adeln kunde
ej förmås att bevilja de väldiga summor, som voro behöfliga för byggandet af en
flotta, och sa måste konungen, som städse i ekonomiskt afseende stod i beroende af
Danzig, på denna punkt se sina afsikter omintetgöras, uppgifva alla försök att göra
Polen till en sjömakt samt bekräfta Danzigs själfständiga ställning. Trots detta
utvecklade konungen mycken energi: han ingick förbund med Danmark, vann hertig
Johan af Sverige på sin sida genom att gifva honom sin syster Katarina till gemål,
sökte till och med under åberopande af en vasallplikt, som råkat halft i glömska,
tvinga de pommerska furstarne att uppgifva sin neutralitet, och han vann sålunda
säkerhet från andra sidor. Med hänsyn till dessa livländska planer medgaf han ock
1563, att arfsrätten till Preussen efter den ansbachska liniens utgång skulle öfvergå
till den äldre, den kurfurstliga i Brandenburg.
En annan, ännu viktigare huvuduppgift för sig såg han i afslutandet af unionen
Världshistoria V, . 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
