Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 3. Polens sista konungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLENS SISTA KONUNGAR.
43
Johan Sobieski, konung af Polen
Kopparstick af Romeyn de Hooghe.
öster, liksom förut i väster, förlorat sin ledande ställning. Det fann sig i de nämnda
uppoffringarne, då en ny fara söderifrån hotade: Dorosjenko och hans kosacker
hade frambesvurit ett turkiskt infall. Tanken på ett gemensamt försvar från Polens
och Rysslands sida mot Turkiet vann allt större anklang. För ett korståg, hvarpå
visserligen ej Ryssland på allvar tänkte, hade Polen sin förutbestämde hjälte,
Johan Sobieski.
Johan Sobieski var ättling till hetmanen Zolkiewski, som stupat vid Cecora. Som
litet barn hade han måst svärja att en gång hämnas på turkarne. Den impopularitet,
som han ådragit sig som konungens anhängare, slog om till folkgunst, sedan han 1667
vid Podhajce vunnit en vacker seger öfver turkar och tatarer. Efter drottningens
död (1667) mognade hos konungen beslutet att nedlägga kronan. Han trodde sig
därigenom kunna bana väg till tronen för Frankrikes kandidat Fredrik Wilhelm af
Neuburg. Han verkställde sin afsikt på riksdagen 1668, då han i ett rörande tal
tog afsked af nationen. Han dog i Frankrike 1672. Valrörelsen 1668—1669 var
ytterst liflig. Det franska partiet splittrade sig: blott en del fasthöll vid pfalzgrefven
af Neuburg, medan flertalet (Sobieski, Morstin, Polens primas) ämnade tronen åt
hertigen af Enghien, den store Condés son. Österrike gynnade Karl af Lothringen,
från Ryssland framfördes en kandidat, tatarkänen tog man blott på skämt. Ingen
af alla dessa tycktes kunna vinna målet. En oerhörd mängd ströskrifter och
pamfletter såg dagen, äfven Leibniz tog till orda och talade för sin nådige herre in spe,
pfalzgrefven af Neuburg; i en broschyr framkastades förslaget att välja en Piast, och den
sluge underkanslern, biskop Olszowski, dårade de adliga massorna till sist härmed.
Massan misstrodde magnaterna och hade ledsnat på deras ändlösa intriger och
röstvärfningar, och sa framkastade han på valdagen förslaget att välja Piasten Mikael
Wiesniowiecki. Familjen omfattade tidigare den ortodoxa tron och hade i Ukraina
kommit i besittning af vidsträckta jordegendomar. Med Jeremias Wiesniowiecki, en
polsk Eugen af Savoyen i kroppsligt och andligt afseende, hade familjen nått sin
höjdpunkt. Han dog tidigt (1650), af ett afundsamt folk illa lönad för sina tjenster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
