Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 4. Polens undergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
POLENS
UNDERGÅNG
Johann Franck von Langgraffen se.
Den nye konungen tillhörde en af Polens enklare adelsfamiljer. Det var först
hans kloke fader, som bragt den högre, då han blef kastellan af Krakau och därmed
uppsteg till rikets främsta hederspost. Konungen var en bildad man, genomträngd
af moderna åskådningar, han var en förklarad vän af Ryssland; blott i obetingad
anslutning till detta rike såg han Polens välfärd, och han var ett brukbart verktyg
i händerna på Katarina och hennes sändebud i Warschau furst Repnin. För öfrigt
var han njutningslysten och slösaktig samt saknade energi och karaktär; däremot
hade han stor förmåga att representera. Men trots sin lättfärdiga ytlighet har han
gjort synnerligen mycket för Polens kultur. Fransmannen på tronen, som med den
polska dräkten lade bort polska oseder, verkade med sitt exempel fascinerande på det
polska adelsfolket, sa fallet för allt utländskt som det var. Litteratur och konst,
handel och industri blomstrade raskt upp, sederna mildrades och förfinades på ett
i ögonen fallande sätt, låt vara att i stället för den fäderneärfda råheten franskt
sedefördärf trängde in: spel och kvinnor, slöseri och njutning — det blef tidens
lösen, här liksom i det öfriga Europa på 1700-talet. Man gnuggade ur ögonen den
sömn, hvari man legat under de sachsiska konungarnes tid. Inom litteraturen
uppstod nytt lif. Främst gick den gamle Kievbiskopen Zaluski, också han en
Leszczyn-skis lärjunge. Själf var han ingenting annat an en talanglös man, kunnig i litet
af hvarje, men han var en framstående bibliograf och samlare och skänkte åt sitt
folk det största enskilda bibliotek i Europa: 11,000 handskrifter, 262,640 tryckta
volymer och 24,574 kopparstick. Zaluskibiblioteket fördes 1795 till Petersburg som
krigsbyte och bildade sedan stommen till därvarande offentliga bibliotek. Bland
författarne utmärkte sig för snille, behag och humor — också därför högt skattad
af Fredrik II — furstbiskopen af Ermeland Ignacy Krasicki, sedan 1773 preussisk
undersåte och upphofsman till den katolska Hedvigskyrkan i Berlin. Hans fabler,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
