Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 4. Polens undergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 A. BRUCKNER, DE SLAVISKA FOLKEN.
satirer, epistlar, komiska berättande dikter och romaner på prosa klädde moderna
tankar i modern, behaglig form och i ett mästerligt språk. Kraftigare, tyngre
verkade i sina lyriska och satiriska dikter biskop Naruszewicz, som konungen utnämnde
till historiograf för att ställa historien i den nationella pånyttfödelsens tjenst — dock
förkväfde hos Naruszewicz det lärda intresset den patriotiska tendensen. Vid sidan
af dessa ledande andar framträdde andra: dramatiska författare — 1765 inrättades
den första stående teatern i Warschau — lyriker, som lutade åt den sentimentala
riktningen, satiriker, som i lika mån gingo lös på moderna oseder och sarmatisk
råhet, öfversättare, som framför allt förskaffade insteg åt den franska romanen. Af
skriftställarne voro de flesta präster, de voro ju de mest bildade i landet, men de
voro främmande för de sachsiska tidernas asketik, de voro upplysningens målsmän,
om de an dämpade dess skärpa och ej drogo alla dess konsekvenser. Särskildt
betydande blef den politiska litteraturen; framför allt var det två andlige,
underkanslern Kollontaj och abbé Staszyc, som i sina skrifter utvecklade
reformprogrammet i dess helhet och verkade eldande. Af broschyrer och pamfletter o. s. v. utgafs
legio, de behandlade alla ämnen, äfven judefrågan (assimilering eller utsöndring?).
De kraf, som i dem framställdes, blefvo med åren allt radikalare. I detta
sammanhang uppstod ock en journalistik i Polen.
Äfven skolväsendet gjorde framsteg. Nu inrättades i Polen, tidigare an i något
annat land i Europa, en myndighet med speciell uppgift att sköta om
undervisningsväsendet i dess helhet — ett slags undervisningsdepartement. Hittills hade skolan
varit bunden vid kyrkan; jesuit- och piaristkollegier besörjde den egentliga
skolundervisningen, för den högre utbildningen sörjde jesuituniversitetet i Vilna, Bathorys
stiftelse, det helt och hållet i prästerlig hand liggande jagellonska universitetet
i Krakau och det i Zamosc, grundadt af kanslern Zamojski. Upphäfvandet af Jesuitorden
beröfvade landet 1773 med ett slag dess flesta och mest omtyckta läroanstalter. En del
af jesuiternas storartade jordbesittningar roffade enskilda personer till sig, men resten
indrogs till staten, och nu inrättades 1775 af riksdagen på förslag af den litauiske
kanslern Chreptowicz en s. k. edukationskommission. Ledningen af denna
anförtroddes åt upplysta patrioter (Czartoryski, Potocki m. fl.), hvilka nu grepo sig an
med undervisningsväsendets omdaning; de reformerade de två universiteten (Zamosc
var nu österrikiskt), och med utgångspunkt härifrån organiserade de sedan högre och
lägre skolor. På läroboksområdet uppstod en stark konkurrens, hvari till och med
utlandet tog del; svårast blef att välja lärarekrafter — man måste alltjämt
anlita munkarne. Kommissionens undervisningsplaner föreföllo sa moderna, att när
Preussen sedan annekterade polska områden, de preussiska
undervisningsmyndig-heterna ej hade något att anmärka på dem. Strax efter konungens tronbestigning
inrättades en särskild kadettskola under Czartoryskis protektion; härifrån utgingo framstående
polska officerare och fosterlandsvänner som Kosciuszko, Niemcewicz, m. fl. För konstens
främjande verkade i första rummet konungen; han omgaf sig med samlingar af gamla
mästare och gjorde talrika beställningar hos moderna målare (Bacciarelli, Norblin m. fl.)
och bildhuggare. Under utländsk inverkan framträdde Polens första inhemska konstnärer.
Warschau blef nu en blomstrande, lefnadsglad, njutningslysten hufvudstad. Dess
uppsving och hofvets närvaro gjorde, att dit lockades utländska handtverkare och
industriidkare, mest tyskar. Boktryckare och bokhandlare vågade under det kraftiga
litterära lif, som uppstod, sätta upp egna affärer; förut hade man hufvudsakligen
haft muiikordnarnes tryckerier att tillgå. Man byggde fabriker, stundom alltför raskt;
för storartade fabriksanläggningar (Tyzenhaus), som åtnjöto konungens understöd,
visade sig tiden ej vara mogen — de fingo snart inställa sin verksamhet. Man lade
sig vinn om samfärdsmedlens förbättring; Oginskikanalen i Litauen var en
mönsteranläggning, hvarigenom mark torrlades och en segelbar vattenväg kom till stånd.
Framför allt höjde sig städerna: deras befolkningssiffra ökades, och deras välstånd steg.
Landets skattekraft höjdes, statsinkomsterna växte; reformverksamhetens frukter visade
sig öfverallt. Polen tycktes med stora steg åter närma sig kulturstaternas krets.
Genom privat initiativ gjordes mycket. Särskildt vidtogo enskilda godsegare, utan
att lagen påbjöd det, flere förbättringar i sina bönders ställning.
Men med denna förändring till det bättre med afseende på landets inre förhållan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
