Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 6. Rysslands uppstigande till världsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
A. BRUCKNER, DE SLAVISKA FOLKEN.
Grefve Grigorij Oriov. Grefve Nikita Panin. Grefve Kirill Razumovskij.
Gunstlingar och samtida till Katarina II af Ryssland efter samtida silhuetter.
Efter en tid af vacklande tycktes nu följa en viss stadga. Nu ingrep Ryssland
kraftigt i den europeiska politiken. Det tillät ej någon annan makt att vid dess
sida vinna inflytande i Polen och omintetgjorde därför Stanislaw Leszczynskis af
Frankrike understödda kandidatur till Polens tron. I kriget mot Turkiet vann
Munnich lysande framgångar, och det var ej ryssarnes utan deras österrikiska
bundsförvanters skull, att i freden 1739 på det hela ingenting vanns och att Svarta hafvet
fortfarande förblef stängdt för Ryssland. I Kaukasien fick man 1735 återlemna till
Persjen Peters eröfringar.
Ar 1740 dog Anna, och bland tyskarne utbröt nu oenighet. Till kejsare hade
Anna utsett sin späde systerdotterson Ivan Antonovitj, son af Annas systerdotter
Anna Leopoldovna och hertig Anton Ulrich af Braunschweig. Anna Leopoldovna
skulle föra regeringen med Biron vid sin sida; högre hade han ej lyckats nå. Men
redan efter ett par veckor störtades han af Munnich och blef förvisad med de sina
till Berezov; först ett nytt statsstreck lindrade hans öde, och under Katarina II fick
han till och med komma tillbaka till Kurland. Men oenigheten fortfor mellan
tyskarne — mellan Munnich, Österman och det braunschweigska hertigparet. Munnich
lemnade Petersburg. Upphetsningen inom hären växte, och man kunde blott genom
sträng bestraffning samt förvisning af ryska officerare blifva herre öfver dem. Snart
bortsopades Braunschweigarne af ett nytt statsstreck, genom hvilket Peter I:s yngsta,
ogifta dotter Elisabeth svingade sig upp på tronen. Österman och Munnich fingo
vandra till Sibirien, det braunschweigska hertigparet sattes i fängelse, och Ivan
Antonovitj blef under Katarina II (1764) dödad i sitt fängelse vid ett misslyckadt
befrielse-försök af äfventyraren Mirovitj. Österman dog i Sibirien, Munnich blef efter många
ar återkallad ur förvisningen, men spelade ej vidare någon politisk roll. Folket,
hären, prästerskapet jublade, högt ställda prelater öfverbjödo hvarandra i sina
predikningar i hatfulla uttryck om tyskarne och deras åtgöranden; af Peters dotter
väntade man en nationell pånyttfödelse. Men i stället blef det ett återupprepande
af Annas tider, det var blott personerna och impulserna som voro andra.
Elisabeths fransk-tyske gunstling Lestocq och det franska sändebudet la Chétardie, en
af revolutionens ledare, måste efter några ar lemna Petersburg, och därefter tog den
lider-liga kvinnan sina gunstlingar bland ryssar — Sjuvalov och namneligen Razumovskij,
ursprungligen en stackars kyrkosångare till yrket — men därtill inskränkte sig
hennes nationella intressen. Liksom Anna svärmade för Tyskland, sa svärmade
Elisabeth för Frankrike — dess språk och romandiktning, sällskapslif och teater —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
