Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 6. Rysslands uppstigande till världsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLANDS UPPSTIGANDE TILL VÄRLDSMAKT.
87
Furst Grigorij Potemkin. Baron Soltykov. Biron, hertig af Kurland.
Gunstlingar och samtida till Katarina II af Ryssland efter samtida silhuetter.
och hon lade grunden till den dyrkan af allt franskt, som sedan rådt i Ryssland.
Det franska passade nog också den ryska adeln bättre an det pedantiska tyska
väsendet. Nu länkades för första gängen rysk politik i franska banor. Peter hade
personligen beundrat allt, som var franskt, men trots detta hade han stått på
Frankrikes fienders sida, då dess bundsförvanter voro hans naturliga fiender. Men nu
gingo personliga intressen före rikets, och ehuru förhållandena i Europa voro
oförändrade, egde ett närmande till Frankrike rum. Men detta blef af öfvergående
art, Elisabeths efterföljare gjorde för lång tid slut därpå. Framför allt väckte revolutionen
i Ryssland en fasa för Frankrike, och först efter mer an ett århundrade skulle
Frankrike förvärfva Rysslands ynnest och vänskap — genom köp. Bestående blef
däremot närmandet på det andliga området och på sällskapslifvet, om det an ej
blef sa särdeles välgörande. Det franska inflytandet stannade på ytan: en glänsande
fernissa täckte inre råhet och omogenhet Ryska magnater och statsmän glömde
bort ryskan, somliga lärde sig den ej ens, och man började anse en god ryss vara
detsamma som en god fransman. Peters dotter bråddes ej på sin fader utan på
sin dumma, lättfärdiga moder, och hon föregick med godt exempel. Hon lefde blott
för sina nöjen; lika litet som Anna brydde hon sig om regeringen, utom då det
gnllde att gifva luft åt sitt hat mot Fredrik II, som efter förtjenst hade stämplat hennes
framfärd. Detta blef afgörande för Rysslands roll under de schlesiska krigen liksom
under det sjuåriga. Men i stället iakttog kejsarinnan noga den ortodoxa kyrkans bruk
och omgaf sig med ryssar; och om an hennes generaler ibland skötte sig illa, sa
ledde hennes kansler Bestuzjev-Rjumin ända till sitt våldsamma fall med klokhet
och kraft den yttre politiken. Det var ock han, som afstyrde planen på ett
förläggande af hufvudstaden till Moskva — Petersburg låg närmare Europa, och där
kunde de diplomatiska göromålen bättre skötas.
Sverige kunde med svårighet finna sig i förlusten af sin ställning som
hufvud-makt i Norden och Östersjöns herre, och 1741 under den braunschweigska regimen
hade det börjat krig, men sa otillräckliga voro krafterna och sa oskicklig ledningen, att
Elisabeths generaler med lätthet skördade triumfer. I freden i Åbo 1743 behöll
Ryssland en del af sina eröfringar, ett stycke af södra Finland. Kymmene älf blef
nu en lång tid gräns mellan rikena. Någon annan landvinning i Europa gjorde ej
Ryssland under denna regering; däremot fortsattes eröfringarne i Asien.
Peter den Stores reformer började under den jämförelsevis orubbade freden slå
djupare rötter. Vetenskapsakademien hade redan för länge sedan begynt sin verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
