- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
159

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LUDVIG XIV PÄ HÖJDEN AF MAKT.

159

Louvre under byggnad.

Kopparstick af Seb. le Clerc.

bristen på lyftning och fantasi förmådde den blott fylla genom öfverdrifna yttre mått
och en ståt, som blott var ledsam. Allt hvad de bägge Mansard — farbror och
brorson — förstodo var att för hundratals millioner livrés uppföra jättestora, i
enskildheterna öfverlastade men i det hela tarfliga och nyktra byggnader. Det ojämförligt
basta, som åstadkoms, var Louvres hufvudfasad med dess storartade kolonnad
framför de öfre våningarne. Den var ett verk af Claude Perrault, men sa tillhör också
denne en äldre generation, och han stod aldrig väl hos Ludvig XIV.
Sådana voro konungens förtjenster om konsterna: han har genom sin ynnest
blott tillintetgjort dem, han har genom sina själfviska omfamningar kväft hvarje
ädlare brodd, som där spirat. Och hur förhöll det sig med vetenskaperna?
Under hela hans regering fanns ingen stor historiker, ingen betydande rättslärd,
ingen naturforskare af första rang. Ingenting, hvartill kräfdes lyftning, hänförelse,
lif, själ, kunde trifvas under Ludvigs enformiga, dödande, allt uppslukande despotism.
Han var den ende, som skulle höras i Frankrike, och därför förstummades hans
undersåtar. Dess mer gynnades och hyllades den tåliga, anspråkslösa, ihärdiga
fliten, det nyktra och torra lärdomsväsendet, särskildt om de lofvade staten och
konungadömet omedelbar nytta.
Äfven den franska kyrkan stod helt under konungens inflytande; han utdelade
samtliga ämbeten inom den, och han blandade sig i alla kyrkoväsendets detaljer.
Han införde det fördärfliga systemet att icke vidare till biskopar utnämna
framstående män, sådana som de stora andliga vältalarne Fénélon, Bossuet, Bourdaloue,
utan personliga gunstlingar eller fattiga ädlingar, hur det an månde förhålla sig med
deras begåfning eller sedliga förtjenst. Äfven kyrkan skulle blifva ett verktyg för
hans makt, en af hofvet helt beroende anstalt. Då han råkade i strid med påfven
med anledning af utsträckning öfver hela Frankrike af det kungliga »regalet», d. v. s.
rätten att indraga biskopliga inkomster under vakans, inkallade han en fransk
kyrkoförsamling, hvilken antog de berömda »fyra artiklarne» af ar 1682, hvari fastslogs,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free