Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK DEN STORE OCH MARIA TERESIA.
305
Slaget vid Soor.
Radering af Johann Georg Schmidt.
kunna stå upprätt. Vi äro eljest onyttiga for oss själfva och våra allierade. En
ständig fara hotar. Vi hafva mindre inflytande och anseende i alla europeiska
angelägenheter. I riket sätter sig Preussen öppet emot kejsarens auktoritet, och vi veta med
visshet, att det blott bygger på vår undergång och mänskligt att se skulle söka
åstadkomma den, om vi icke förekomme dess planer.
Klart ar, att vi icke utan största fara kunna attackera det, om vi ej hafva någon
hjälp och ej äro säkra för våra öfriga grannar.
Klart ar, att våra egna allierade aldrig och minst nu skola hjälpa oss därmed.
Tvärtom ar all anledning att förmoda, att de äro ense med Preussen om att
åtminstone sitta stilla.
Klart ar, att Holland vill göra rakt ingenting och England för litet, men att bägge
vilja välta öfver på oss den största bördan af kriget mot Frankrike.
Klart ar, att vi ensamma icke äro vuxna denna makt, att vi skulle förlora
Ne-derlanden och att vi i lyckligaste fall skulle ruinera våra land, härar och finanser
utan att kunna hoppas den ringaste fördel, medan vår farligaste granne skulle njuta
hvila, skona sina krafter och afvakta ett tillfälle att med all sin makt öfverfalla oss.
Klart ar, att det skulle vara oförsvarligt att utsätta sig för sådana événements och
öfvermodigt störta sig i fördärfvet. Men vilja vi undvika detta, sa ar det vidare
klart, att vi skulle öfverlemna Nederlanden och Hannover åt hasarden, ingifva
motvilja hos våra allierade, om icke rent af förlora dem, sätta på spel vår kredit och
vårt anseende samt bringa oss själfva i fara att vid freden få vidkännas sacrificen.
När det nu ar klart, att vi hafva att välja en af dessa bägge extremes, men bägge
partierna äro falska och skadliga, sa blir frågan, om ej en utväg stode att finna,
hvarigenom vi icke blott kunde undvika skada utan ock draga en stor fördel af de
farliga omständigheterna.
Denna utväg funne man, om vi 1) genom tillräckliga orsaker kunde förmå
Frankrike att abandonnera den preussiska alliansen och om 2) Ryssland kunde förmås att
samtidigt med mer an 80,000 man gå löst på Preussen. >
I de anförda orden se vi urformen för den sammansvärjning, ur hvilken framgått
det sjuåriga världskrig, som gällde Preussens vara eller icke-vara. Den första och
Världshistoria V. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
