Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SJUÅRIGA KRIGET OCH DESS FÖLJDER. 317
hade låtit skrämma sig, man hade frivilligt underordnat sig främlingar, man hade
hållit nere hvad som var ens eget inom folkets och statens lif och bildat sig efter
främmande mönster. Till och med den germanska andens värdefullaste och största
bragd, reformationen, hade ej åvägabragt individens frigörelse, men den måste en gång
leda till densamma; denna låg nedbäddad i jorden som ett lifskraftig! frö, som för att
spira upp kräfde åtskillig tid. Men nu gåfvo romanerna, gaf Frankrike de impulser —
dess verksammare, som de kommo utifrån —, hvilka den germanska
individualismen behöfde för att efter en skenbar slummer kanna sina växande krafter och vakna
till medvetande. De oroliga drifter, som 1700-talets moderna »ideer» väckte till lif,
sökte sig väg till Tyskland. I Preussen och i åtskilliga smärre och medelstora
stater skedde det genom ett konsekvent utvecklingsarbete, ledt af regeringen, i Josef II:s
rike oroligare, brådstörtadt framdrifvet af en ädel impulsivitet och redan af detta
skäl mindre fruktbringande. På andra håll taga undersåtarne ledningen: i de
nordamerikanska kolonierna, som af moderlandet höllos trälbundna i strid mot historiska
lagar, och i Frankrike, där tidehvarfvets ideer utvecklats, tillgriper man
revolutionens medel. I Amerika uppstår ett nytt, ungt folk, fylldt af en utomordentlig
själfständighetskänsla och rikt på framtidsmöjligheter. I Frankrike skrefs med blod en
bok, full af lärorika, dyrt köpta reflexioner, ett innehållsrikt material för den öfriga
mänskligheten, manande och varnande på samma gång.
Den ofvan antydda förskjutningen, hvarigenom det öfvervägande inflytandet på
världshändelserna gafs åt germanerna, påskyndades genom yttre politiska händelser.
Under det sjuåriga kriget intog nämligen Frankrike en ställning, som blef för det
själft fördärflig och ledde till att det upphörde att spela rollen af ledande europeisk
stormakt, medan dess fienders själf med vetande raskt och mäktigt tillväxte. Det
sjuåriga kriget ar ingalunda ett blott tyskt krig, utan ett af de många allmän-europeiska
krig, som sedan 1600-talet utkämpats på Germaniens tålmodiga jord. Men denna
gång hade den väldiga kampen om makten äfven en annan skådeplats. I
Nordamerika kämpade Frankrike för att behålla sitt kolonialvälde i Kanada och Louisiana
och förlorade det. Därigenom måste Frankrike afstå från sin plats som en
med England jämbördig sjö- och världsmakt. Och nederlaget blef sa grundligt, att
ej ens Napoleon sedermera kunde nå fram till sin lefnads mål — att an en gång
kasta om ställningen; ej ens med hela fastlandets hjälp förmådde han kväsa
England och tillintetgöra dess materiella rikedom och beröfva det den förstarangs plats
på handelns och industriens område, som det innehaft sedan 1700-talet.
Af betydelse för Tyskland blefvo det sjuåriga kriget och den mot all tradition
stridande gruppering, som makterna intogo, en gruppering, som var i mer an ett
hänseende ologisk och för vederbörande själfva tämligen okar — då England sällat
sig till Preussen, Frankrike till Österrike. Men betydelsen ligger ej blott i freden i
Hubertsburg och i Preussens öfverallt erkända stormaktsställning. Den ar vida större.
Det var i verkligheten för Preussen en fördel att hafva Frankrike till fiende: med en
hängifvenhet och entusiasm, som sedan aldrig kunde dödas, skänkte då det öfriga
Tyskland sitt hjärta åt Preussen och dess konung, och i den dualism, som då
präglade riket, erhöll Preussen den moraliska öfverlägsenheten såsom den stat, hvilken
ur nationell synpunkt erbjöd de bästa möjligheterna. Det ar från omsvängningen
1756 och från den franska krigsledningens vanära, som den spirande förhoppningen
om en tidsålder af ökad betydelse för Tyskland egentligen härleder sig. Ej mindre
betydelsefull var förändringen i Frankrikes ställning. Dess inre politiska lif var
redan dödt; nu miste den absoluta monarkien sin auktoritet, landets europeiska
anseende sjönk, och de moderna individualistiska ideerna, som utbreddes af
Frankrikes ledande andar men som ej rätt val trifdes med Bourbonernas traditionella makt,
vunno ytterligare styrka.
Tillkomsten af fördraget i Versailles den l maj 1756, hvarigenom Frankrikes yttre
ställning undergick en ödesdiger förändring, har i föregående afdelning af denna
världshistoria framställts af framlidne Wilhelm Oncken. Ifrågavarande aftal tycktes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
