Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SJUÅRIGA KRIGET OCH DESS FÖLJDER. 337
och att ryssarne besatte det tappert försvarade Kolberg, som de under de gångna
åren trots upprepade försök ej lyckats eröfra.
Men just då inträffade den händelse, som väl med rätta kan sägas hafva räddat
Fredrik. Om han förlorat sin bundsförvant, om han gått miste om understöd af
det slag, som för Preussen var af större betydelse an något annat, sa miste Maria
Teresia nu likaledes sin värdefullaste hjälp. Frankrike, som med sa stor ifver kastat
sig in i kriget, blef under årens lopp for kejsarinnan en bundsförvant af allt mindre
värde. Hon hade också fått medgifva, att franska subsidier under den återstående delen
af kriget ej skulle behöfva utbetalas, efter det att redan från de första åren en ganska stor
summa stod inne; efter freden i Hubertsburg blef emellertid denna, som redan
antydts, småningom utbetalad. Däremot hade Ryssland för hvarje ar, som gått, blifvit
en alltmer handlingskraftig bundsförvant, och det var den, som dömde Fredrik
till overksamhet, hur gärna han an ville inlåta sig i batalj. Nu miste Österrike
plötsligt Ryssland helt och hållet. Den 5 januari 1762 inträffade kejsarinnan
Elisabeths frånfälle, ofta väntadt och stundom, som man trodde, ej att befara på länge.
Kejsare i Ryssland blef nu hennes systerson, Peter af Holstein-Gottorp, af henne
redan långt tidigare nämnd till tronföljare. Ehuru 34 ar gammal var han knappast
att anse som myndig, hans politiska tankekrets mycket begränsad: den inskränkte
sig till beundran och svärmeri för Fredrik och till hat mot Danmark, som 1720
tillegnat sig den gottorpska delen af Schleswig. Till att återfå denna gamla
familjebesitt-ning skulle Preussen hjälpa honom; skuldra mot skuldra med den berömdaste
krigshjälte i världen ville han tillkämpa sig hvad han ville återkräfva. Innan en dag gått
efter Elisabeths död, afsändes kejserliga order om fientligheternas inställande till hans
i Tyskland varande armé. Denna låg då på preussisk mark i vinterkvarter. Det
sändebud, som Peter skickade till hofvet i Zerbst, sin gemåls hem, för att
tillkännagifva sin tronbestigning, hade i uppdrag att först söka upp konung Fredrik, och
denne kunde å sin sida återknyta de länge afbrutna diplomatiska förbindelserna med
Petersburg, då han sände dit von der Goltz. Genom denne, som fått sina underrättelser
från tsaren, fick Fredrik veta, hur England sträfvade att kvarhålla Ryssland i
förbundet mot Preussen; Bute hade alltifrån början kraftigt sökt inverka på tsar Peter
i denna riktning, ett stycke engelsk utrikespolitik, som vittnade om ännu större
tölp-aktighet an perfiditet. »Man vet», sa lyder Fredriks yttrande härom (Oeuvres V,
158), »att en fördärflig vana har infört i politiken vissa skurkstreck, som på grund
af sin täta förekomst hafva tolererats; när man talar om dem, ar det rådligt att mildra
de ord man använder. Men att svika sitt ord till en bundsförvant, att mot honom
smida komplotter, som knappast hans fiender skulle kunna uttänka, lidelsefullt
arbeta på hans fördärf, förråda honom, sälja honom, lönnmörda honom sa att säga
— sådana attentat, sådana svarta, afskyvärda handlingar måste i all sin ryslighet
brännmärkas, för att den dom, som eftervärlden skall fälla däröfver, må lända dem
till skräck, som vore i stånd att göra sammalunda. >
Den 5 maj 1762 afslöts formligen freden mellan Ryssland och Preusen.
Samtidigt och under påverkan af svängningen i den ryska politiken afslutade Sverige
genom freden i Hamburg den 22 maj 1762 sitt krig med Preussen, hvaraf det ej
skördat annat an vanära och förluster, och Mecklenburg måste känna
tillfredsställelse öfver att få ansluta sig till Preussen. Ett förbund med Ryssland mot Danmark
kunde Fredrik väl icke komma ifrån; han sökte emellertid att draga ut på tiden
därmed, och med fin uppfattning af situationen rådde han Peter att allra först göra
förberedelser till kröningen i Moskva, hvilken ju med hänsyn till hans ryska
under-såt^rs känslor vore af sa stor vikt. Förgäfves. När han emellertid den 19 juni
1762 slöt förbundet, sa kunde han göra det på villkor, som till en början blott
förpliktade honom att stödja Peters schleswigska anspråk med diplomatiska medel
och först sedan under vissa eventualiteter med en väpnad styrka om 20,000 man.
De i Schlesien stående ryssarne under Tjernytjev kunde Fredrik taga i anspråk
för sin räkning. Då slogos alla dessa planer och utsikter helt oförmodadt i
spillror: den 9 juli beröfvade Katarina Peter hans krona, och afsättningen följdes af
hans mord den 17 juli.
För sin räddning från den förvisning, som Peter tilltänkt henne, för framgången
Världshistoria V. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
