Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De la Joiie inv. Huquier se.
Om den franska nationen efter midten af 1700-talet förlorade mycket med
afseende på sin politiska förstarangsplats och sin ställning som jordens främsta folk,
sa tycktes det samtidigt, som om Frankrike på det andliga området vore på god väg
att för framtiden tillförsäkra sig ledarskapet för mänskligheten. Säkert ar, att för
alla tider det förblir Frankrikes ära att hafva gjort de »moderna ideerna» till
allmänhetens egendom och genom den riktning, det gifvit dessa, öfvat ett inflytande,
starkare an hvarje annat, på mänsklighetens utvecklingsgång. Två anmärkningar måste
emellertid göras — mindre i afsikt att förringa Frankrikes betydelse på ifrågavarande
område an i syfte att nogare afgränsa den.
Först må då anmärkas, att den från Frankrike utgående upplysningen under lång
tid vida starkare påverkat utländska folk, regeringar, stater och furstar an Frankrike
själft, och detta både på religiös-filosofiskt, politisk-filosofiskt och sociologiskt
område. Saken ar den, att — frånsedt ett episodiskt försök till närmande, hvarom mera
längre fram — den franska regeringen hållit sig fullkomligt oberörd af de ideer, som
småningom blefvo allenahärskande inom landets bildade kretsar. På den ena sidan stod
Frankrikes öfverklass och, som medelpunkt för alla förbrukade krafter, hofvet, ur
stånd att med verkligt allvar sysselsätta sig med de problem och tankar, som på det
allra djupaste berörde den öfriga världen, och ur stånd att komma till ett uppriktigt
och insiktsfullt förstående af dem. På sin höjd ser man — såsom hos Ludvig XVI
— en personlig välvilja, som dock å andra sidan neutraliseras af en andlig
inskränkthet; i öfrigt en halft frivol lek med detta nya, därför att det var på modet, ett
värde-fattigt koketteri med bildning och upplysning. På den andra sidan stod den svällande
och på bredden alltmer tillväxande falangen af första, andra och tredje rangens män
på andens område, som voro verksamma vid de nya tankarnes formulering och
utbredning. De voro naturligtvis fullt på det klara med — och delta anda till
orättvisa — att de öfre lagren inom deras egen stat och nation, de regerande och de
privilegierade, de kretsar, som sutto inne med ämbeten och rikedomar, voro rädd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
