Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
inom alla nationer, katolska som protestantiska, funnos samma förutsättningar, och
han gaf å sin sida åt tidens prästhat de skäl, de formler och de slagord, hvilkas
spridning och efterhärmning i sin ordning satte i gång en omätlig rad andra pennor.
Fredrik den Store trädde redan som kronprins, 1736, i skriftlig förbindelse med
Voltaire. Han såg i honom språkkonstnären, den snillrike skriftställaren, Europas
erkändt främste, men också mannen, som skulle åt kronprinsen anvisa vägar, som
skänkte på en gång befrielse och lugn, när han sökte sig fram till en saker
världsåskådning. Ar 1750 inbjöd Fredrik Voltaire till Berlin och Sanssouci. Det ar allbekant,
att deras vänskap, som under åratal förut från båda sidor väl vårdats, icke ratt
fördrog den nära samvaron. Bägges personligheter sprakade, gnistorna flögo mellan
dem båda, mellan konungen och den äregirige, bortskämde skriftställaren, det var
en tid, då roligheter och kvickheter haglade i Sanssoucis cirkel. Men snart
började olikheterna i deras skaplynne göra sig gällande, konungen började kritisera
Voltaire som människa och upptäckte då med sitt skarpa öga åtskilligt, som han i
sin förnämhet inte kunde smälta. Nu, som sa ofta i Voltaires lif, värdet hans otyglade
lust att säga elakheter, som dref honom ut ur det högförnäma paradis han nyss
inkommit i och beredde honom en lyckligare tillvaro, i det han försattes i en landtlig
tillbakadragenhet och inskränkte sig till att verka med makten af det skrifna ordet.
Förhållandet mellan Fredrik och honom stördes framför allt genom den elaka munvighet,
hvarigenom Voltaire triumferade öfver den stele, lärde, hederlige Maupertuis, presidenten
i Fredriks nyinrättade akademi i Berlin, samt genom Voltaires ogenerade, icke sällari
mindre renhåriga finansoperationer, som hade gjort den fattige tjenstemannasonen,
den frie skriftställaren till en stormrik man. Skvaller och afundsjuka af hvarjehanda slag
kommo till; med Voltaires afresa 1753 och det bekanta genomsökandet af hans bagage
slutar den personliga samvaron, men en lindrig brefväxling tålde deras förhållande vid;
behofvet af ett allmänt tankeutbyte lefde alltjämt kvar, och tog sig däri ett uttryck.
Den plats, där Voltaire nu slog sig ned och där han, mera oberörd af störande
händelser af personligt slag, kunde spela rollen af, den finare upplysningens
öfverste-präst och Europas mest framstående andliga personlighet, var Ferney, beläget en och en
half timmes väg nordväst om Geneve, l det lilla, Frankrike tillhöriga, området Gex
köpte han här ar 1758 godsen Tournay och Ferney, och på det sistnämnda byggde
han, en rik grandseigneur som han var, ett smakfullt, präktigt litet slott. Nu hade
han sträfvat och vunnit nog för egen del, han hade nått lugnet i sin aflägsna vrå,
och nu kunde han utveckla den verksamma altruism, som skänker åt hans senare
årtionden en förtjent lager — icke blott skriftställarens. Han blef en framgångsrik
reformator för sitt lilla område, han använde sitt finansiella snille och hela sin
praktiska världskännedom för alt sprida välstånd kring sig, drog till Ferney traktens
handtverkare, särskildt urmakarne, utöfvarne af bygdens speciella yrke, — äfven
Rousseau från Geneve hade utgått ur dessa kretsar — uppförde bostäder, som han
öfverlät åt dem mot afgift, och han bragte det därhän, att hans Ferney, i stället för
att vara det förfallna , näste, som det var, då han öfvertog det, blef en raskt
uppblomstrande ort, ett hem för idogt arbete. Här på Ferney byggde han ock den
kyrka, som han med demonstrativ stolthet personligen egnade åt Gud: DEO EREXIT
VOLTAIRE MDCCLXI — faktiskt den enda kyrka, något som han med
tillfredsställelse framhöll, hvilken inom den katolska världen var helgad åt Gud, icke åt ’
Maria eller något annat helgon.
Under de lugna åren i Ferney blef Voltaire traktens praktiske välgörare, hjälparen
i socialt afseende, som vi nu för tiden säga, men på samma gång en försvarare för
förtryckte rätt och slätt. Hans krig mot prästvälde och ofördragsamhet fann och
gaf sig den form, som på den stora allmänheten verkar ojämförligt mer
afgörande an all abstrakt fientlighet, kämpar den an aldrig sa mycket inom ramen
för hvad tiden kräfver — han grep fatt i enskilda fall, som med skriande tydlighet
voro egnade att väcka allmän sensation. I Toulouse lefde en ansedd protestantisk
köpman vid namn Jean Galas. En son till honom öfvergick till katolicismen,
och detta hade väckt stort uppseende i orten, och då nu plötsligt ar 1761 en annan
son, den friske och starke Marc-Antoine Galas, påträffades död i faderns hus, påstod
pöbeln, att fadern dödat honom för att icke nödgas upplefva äfven den andre sonens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
