Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
den finbildade prästen, hofpredikanten och generalsuperintendenten, med stort
inflytande på litteraturen och människorna, men han var ock predikanten, som med
framgång sträfvade att komma fram i världen, likväl på samma gång betydande och
på det hela ädel; outtömligt fruktbar och mångsidig, var han ej främmande för
något af tidens intressen, och man måste gifva honom det berömmet, att han äfven å sin
sida befruktat dem alla, han var alltid till viss grad en spegel for allt det stora,
som fanns kring honom, men alltid också en spegel, som förmådde att återgifva
hvad han upptagit. Bland annat hade han en förtjenst, som icke får underskattas,
därutinnan, att han ur främmande lands litteratur samlade och utgaf mycket, som
blef till nytta för Tyskland och här gaf nya uppslag. Genom sin öfversättning af
Gid och i Stimmen der Völker in Liedern riktade han Tysklands intressen på något
annat an hvad då var på modet, hvad som var franskt eller engelsk-franskt; de rika
skatter, som egdes af nationer, mindre uppmärksammade af det andligt intresserade
Tyskland, blefvo nu tillgängliga, och romantiken och 1800-talet följde ifrigt den väg
han anvisat. Ett annat viktigt område för Herders verksamhet var det, hvartill han
kom genom påverkan från fransmännens speciella sätt att behandla historien. Fina
hufvud, som dessa voro, lemnade de mycket gärna en spirituell, allmänt hållen och
af förutfattade ideer mer eller mindre beroende betraktelse, innan de exakt —
antingen exakt historiskt eller exakt filosofiskt — lagt säker grund för betraktelsen.
Dessa allmänhistoriska essayer hafva alltid öfvat stort inflytande på Tyskland;
det har visat sig i snart sagdt alla mera betydande, mera allmänt bildade forskares
arbeten, som sysslat med ifrågavarande område, ända till Wilhelm von Humboldts
dagar och an längre fram. Men tyskarnes framställningar hafva fått mera fast,
metodisk exakthet an fransmännens, och sålunda har genom Lessings, Herders och Kants
ungefär samtida verksamhet på ifrågavarande område uppstått den moderna
»historiens filosofi», som utgör ett viktigt parti af den storartade tyska idealistiska filosofien.
Herders förtjenst ligger härvid minst på den metodiska sidan. Ar 1784 utkom
första delen af hans Ideen zur Philosophie der Geschichte der Menschheit.
Jäm-fördt med Lessings fyra ar tidigare utkomna skrift, ar detta arbete en vida mer
omfångsrik framställning af mänsklighetens utveckling, och det saknar i motsats till
franska framställningar en mer utpräglad tendens. Herders syfte ar att förstå
sammanhanget i händelserna, och han ser det i lagbundenheten i det hela, hvilken han
på ett relativt lättvindigt sätt sökt komma på spåren. Boken ar fin och älskvärd,
författad af en »mild lärjunge till den milde Kristus», buren af Lessings idé om ett
ständigt fortgående framåtskridande, som ar frukten af en ständigt fortgående
uppfostran, och framför allt buren af ideen om ett mer och mer framträdande värde hos
den fria människan, ett värde, som fullständigas och höjes genom en i jämbredd
härmed växande humanitet. Många enskilda iakttagelser och uttalanden af stort och
bestående värde framläggas i denna idérika skrift utanför en trängre vetenskaplig
krets inför den bildade allmänheten; det kan vara nog med att erinra om hvad han
säger angående det religionshistoriska sambandet mellan grekerna och kristendomen
samt angående de medelbara förbindelserna mellan den sengrekiska filosofien och
Jesus’ af Nasaret andliga utveckling. Herder blef ganska sårad af den recension af
boken, som Kant 1785 skref. Gentemot Herders uppfattning och de lätt vunna
hufvud-begrepp, hvarmed han rör sig, intog Kant en mera metodisk ståndpunkt, och han
framställde med genomträngande logisk skärpa själfva innebörden af »historiens
filosofi». Man kan tillägga: den skräck, som den store Königsbergaren med
vetenskapens allvarlig^ Medusahufvud injagade, har ännu i denna dag hvarken historiker
eller bildade vänner af historien öfvervunnit och glömt.
På 1780-talet öfvergick Kant mera afgjordt från de matematisk-naturvetenskapliga
problem, hvarmed han dittills mest sysslat, till de egentligen filosofiska. Samma ar
som han utgaf sin nyss nämnda lilla skrift Ideen zu einer allgemeinen Geschichte
in weltbiirgerlicher Absicht, nedskref han också en bekännelse Beantwortung der
Frage, wns ist AufManing? Han säger där: den närvarande tiden ar icke
»upplyst», men den ar en period, som med största ifver ar på väg mot upplysning —
en bekräftelse, äfven i detaljer, af det resultat, hvartill Lessing kommit med afseende
på »människosläktets uppfostran». De flesta människor äro ännu långt ifrån myn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
