Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK OCH ANTIK ANDA. UPPKOMSTEN AF EN TYSK KULTUR. 413
friheten. Men luttrad af denna kritik blir friheten renare, säkrare, mer
fruktbringande. Från kosmopolitisk hänförelse för dimmiga mål leder vägen till arbete för ideer,
som äro lika vackra, fastän de mera äro anpassade efter verkligheten och dess
förhållanden, men dessa realiteter inom folk och stat lyftas upp till det ädlaste moraliska
patos och den mest högstämda idealitet. Dessa äro stadierna på den utvecklingsväg, som
ledt till detta mål: ett nytt århundrade, det nittonde, har, andligt sedt, begynts och erhållit
sin prägel, hvad beträffar dess syften och resultat, och möjlighet har yppats att skänka
realitet åt ideerna från 1700-talets senare halft.
Återstår att här kraftigt framhålla den man, som på ett betydelsefullt sätt gifvit
klarhet åt slutmeningarne af Schillers profetia och påskyndat dess uppfyllelse. Det ar Kant
(1724—1804), filosofen af facket i motsats mot alla de betydande personligheter, som
tillhörde den populärvetenskapliga eller idealistisk-fantastiska propaganda, hvars
åskådning och kritik i sin tur utöfvade ett sa bestämmande inflytande på den poetiska
litteraturen. Den berömde Königsbergsprofessorn var allt annat an en stel och torr
bokmal; han var en fint
bildad, universellt intresserad
världsman. Han tog sig
frihet att på ett öfverlägset sätt
skämta med sin samtid i
Tråame eines Geislersehers,
er-låutert durch Tråame der
Meta-jD/i{/sz7c(1766). I Beobachtungen
aber das Gefähl desSchönen und
Erhabenen (1764) vände han
sig med fina estetiska
erinringar till sin samtid ,som
började med stigande intresse
sysselsätta sig med konst och
poesi. I sin mångsidighet ar Kant^
den, som bäst kan gifva en
ungefärlig föreställning om hvad
i Berlin kunnat ske vid denna
tid. Men då hufvudstaden
försummade och måste
försumma att intaga antydda
ställning, sa måsie denna
kraftiga och högt kultiverade
personlighet i den stad, där det
preussiska konungadömets
vagga stått, lemna en teoretisk
framställning af och på
samma gång de filosofiska
grunderna till hvad just denna
monarki har åstadkommit af
värde. Han har gjort det
genom sina grundläggande
satser om det kategoriska
imperativet och vidare genom
sin jsjälfständiga, skarpsinniga undersökning af statens och det ordnade samhällets väsen.
Ar 1784 utgaf han en liten skrift Ideen zu einer allgemeinen Geschichte in
welt-bärgerlicher Absicht, hvari han ur filosofisk och historisk synpunkt undersöker statens
begrepp och mål. Han utgår från den påtagliga friheten i människans impulser och
handlingar och uppställer därpå den frågan, hvarpå det beror, att i stort sedt genom
mänsklighetens historia likväl går ett påfallande drag af regelbundenhet. Det ar, säger
han, staten, som gör det möjligt, att människorna frivilligt ålägga sig tvånget att
underordna sig en förnuftig ledning, hvars värde man inser, samt lyda dess lagar, hvilka,
på samma gång som de åstadkomma den nödvändiga regelbundenheten för det hela,
i möjligaste måtto trygga personens frihet. Detta ar ej längre Contrat social utan,
om man fattar det sagda förståndigt, en träffande och historiskt riktig framställning
af statens väsen. Den ar, under sagda förutsättning, öfverraskande nog mycket mer
träffande, an hvad som vidgås i vanliga rättshistoriska framställningar, fri som den
ar från obevisade utgångspunkter. Det ar ej den absolutistiska staten, utan den,
som historien kant ända sedan släktstatens uråldriga tider, och den, som det nya
tänkandet vill i mera utvecklad form återställa — en sådan, där individuell frihet
later förena sig med samhörighetskänsla och medborgerlig anda, sa som Schiller
tänkte sig det under sitt sista utvecklingsskede. Och den historisk-filosofiska åskådning,
som här framställes, klargöres undan for undan och raskt, sedan Herder 1784
offentliggjort sina »ideer» af historiskt resonerande innehåll.
I förbigående må här nämnas några ord om Herder. Bredvid alla dessa större
stod han, en smidig personlighet, oerhördt receptiv och från olika håll lätt påverkad,
liksom han äfven i sin teologiska gärning och karriär visade sig skiftande allt efter
den plats, där han verkade, eller de personer, han kom i beröring med — till den
grad, att dessa yttre inflytelser voro starkare an hans egen personlighet. Han var
Johann Gottfried Herder.
Malning af J. H. Tischbein d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
