Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De privilegierade ståndens
tryck på det franska folket.
Anonym
karikatyr från ar 1789.
1. Revolutionens orsaker.
»Efter oss syndafloden!» skall markisinnan de Pompadour på sin dödsbädd yttrat.
Man kan ju tvifla på att hon sagt sa, men orden afspegla den stämning, som rådde!
De kräftskador, hvarunder det monarkiska Frankrike led, voro det kungliga
enväldet, privilegieväsendet och det ekonomiska tryck, som staten utöfvade;
oförmågan att företaga reformer med afseende på allt detta i enlighet med statens behof
framkallade revolutionen. Långt bort sträckte sig delvis det ondas rötter; sin egentliga
växtkraft fingo de under Ludvig XIV, hvars slöseri, misshushållning och vansinniga
krig undergräfde rikets grundvalar. Då »Kung Sol» dog, var Frankrike, Europas af
naturen lyckligast lottade land, ödelagdt, affolkadt och utarmadt. Tillståndet
försämrades genom regeringssättet. Förr hade konungadömet varit sinnebilden af den
nationella enheten, nu blef det själft statens ändamål, staten själf. Adelns politiska
makt och dess deltagande i provinsförvaltningen upphörde, riksständerna inkallades
ej, parlamenten skrämdes till tystnad, och öfver landet utbredde sig ett tryckande,
af konungen beroende ämbetsmannavälde. Det hela var afpassadt efter en Ludvig XIV
på Frankrikes tron. När efter honom svagare händer förde spiran, visade det sig
att det öfversteg en mans krafter att bära denna arbetsbörda och fylla regentplikterna’
och sa gled regeringen ur konungens hand. Styrelsens verkliga medelpunkt blef det
Världshistoria V. 56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
