Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
Under tänkbarast ogynnsamma förhållanden förrättades valen. Valda blefvo 308
andlige, 285 adelsmän och 621 ombud för det tredje ståndet, således inalles 1,214. Inom
de bägge högre stånden utgjorde medlemmar af de lägre graderna, d. v. s. mer eller
mindre demokratiska hufvud, majoriteten, inom adeln landtjunkare, bland prästerna
kyrkoherdar, hvilka stodo tredje ståndet mycket nära. Inom tredje ståndet hade
industrien talrika representanter. Fyra andlige och femton adelsmän sutto där; af
dem voro de berömdaste abbé Sieyés och grefve de Mirabeau. Riksständernas
medlemmar representerade först och främst olika stånd, ej nationen, de voro i utöfningen
af sin befattning bundna genom s. k. cahiers, skriftliga urkunder, i hvilka väljarne
framställt sina önskningar och besvär.
Ganska ofta har det sagts, att revolutionen dock till sist skulle kunnat
undvikas eller afledas, om kronan haft handlingskraft nog att undertrycka den i dess
början eller storsinthet nog att bevilja folkets ursprungliga, berättigade fordringar och
icke i stället först lyft det tredje ståndet ur dess politiska vanmakt och sedan
skjutit det tillbaka och underlåtit att med borgarståndets hjälp tygla pöbelns lustar. Allt
detta ar sant. Men man får se sakerna, sådana som de voro. Å ena sidan hade
man en svårhandterlig, politiskt fullkomligt oskolad församling med en mängd
betydande, äregiriga hufvud, alla fyllda af sjudande lidelse, af motsatser, fientlighet och
hat, men utan tillräckliga kunskaper eller djupare insikt. Å andra sidan stodo en
svag, försagd konung och en minister, som var vacklande, utan statsmannaduglighet
och utan bestämdt mål. Och denna kraftlösa regering hade ingenstädes ett fast stöd,
icke hos de privilegierade, icke hos ämbetsmännen, icke i hären, medan landet
befann sig i jäsning och det lägre folket var hågadt för våldsamheter.
Man kan påstå, att redan regeringens beskaffenhet och valens karaktär skakade
staten i dess grundvalar. Om båda samverkade, var det oinskränkta konungadömets
undergång viss.
2. Den konstituerande nationalförsamlingen (1789—1791).
I början af maj 1789 sammanträdde de franska riksständerna. Därmed börjar i
själfva verket den nyaste tidens historia.
Till riksdagsort var Versailles utsedt, emedan konungen, hofvet och ministrarne
befunno sig där. Härigenom vann man vissa fördelar, men vissa betänkligheter voro
också förknippade härmed, och det låg rent af en fara i att Paris låg sa nara. Här
hade de regeringsfientliga stämplingarne blifvit allt farligare. De hade sin
medelpunkt i hertigens af Orleans palats, Palais Royal, en omfångsrik byggnad, som med
sina gallerier i långsträckt fyrkant omslöt en trädgård. Här funnos teatrar, kaféer,
spelhus och andra förlustelselokaler. Tusentals dagdrifvare och politiker samlade
sig här, roade sig och förbrödrade sig; här smiddes anslag och höllos dundrande
tal, här utvecklade sig — våldsam och lättsinnig — en upprorisk rörelse på egen
hand, som snart växte riksdagen i Versailles öfver hufvudet. Regeringen
underskattade faran nedifrån till den grad, att den popularitetsjagande Necker till och med helst
velat inkalla riksständerna till Paris. Rent själfviska bevekelsegrunder hade därvid
drifvit honom; i hufvudstaden skulle han hafva ett ryggstöd hos de inflytelserika
penningmatadorerna och i liberala och litterära kretsar. Ja, i Palais Royal hade han
till och med inrättat en särskild klubb i syfte att genom den bearbeta den allmänna
meningen till sin förmån. I denna klubb hölls öppen taffel, vid hvilken flere snillrika
män infunno sig, Mirabeau, Sieyés m. fl., längre fram äfven Talleyrand, Lamelh,
Lally-Tollendal, idel missnöjda personer, som gåfvo lösen åt skarorna och bildade
vid sidan af regeringen en hemlig makt, som ingalunda arbetade i kronans intresse.
Det var sålunda under hotande omständigheter, som riksdagen samlades. Och
det Versailles, som gällde som sinnebild för Bourbonernas oinskränkta välde, blef
i stället den moderna demokratiens födelseort. Folkombuden blefvo hvar for sig
föreställda för konungen och drottningen, och detta på ett sätt, som retade det tredje
ståndet, dess mera som det var uppfylldt af känslan af sin makt. Måndagen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
