Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
4 maj begåfvo sig ständerna tillika med konungen och hofvet i högtidlig procession
till kyrkan S:t Louis, där gripande ord ljödo från en biskops läppar. Dagen därpå
öppnades riksdagen, hvarvid konungen uppträdde i full skrud. Tredje ståndet hade
sin plats i salens bakgrund. Först höll konungen ett innehållslöst hälsningstal, därpå
storsigillbevararen ett svulstigt anförande, enligt hvilket det ställdes i ständernas fria
skön att öfverlägga ståndsvis eller som en enda församling. Därpå uppträdde Necker
och talade i tre timmar. Hans framställning mynnade ut i en förskönande målning
af den finansiella ställningen och ett lofprisande af hans majestät, som varit sa nådig
att gifva folket tillfälle att framställa sina önskningar. Förhandlingarnes form bestämde
ej heller han. Därmed öfverlät regeringen Frankrikes väl och ve åt slumpen.
I Palais Royals gallerier.
Akvarell af Garbizza i Léon Roux’ samling i Paris.
Först gällde det fullmaktsgranskningen. Präster och adel sammanträdde på skilda
rum. Tredje ståndet samlades i den sal, där riksdagen öppnats. Det begärde nu,
att de öfriga stånden skulle inställa sig där för att där gemensamt med tredje
ståndet företaga granskningen. Den försagdhet, som det i början visade, lemnade snart
rum för själfförtroende. Förhandlingar med de öfriga stånden och med Necker
blefvo utan resultat. Sa gingo fem veckor under stigande oro. Den, som nu
uttalade det förlösande ordet, skulle vinna nationen. Och det var ej från kronan det
skulle utgå, utan från det tredje ståndet. Det skedde den 10 juni, då grefve
Mirabeau med sin väldiga stämma kräfde uppmärksamhet för ett förslag, som en af
Paris’ representanter, abbé Sieyés, hade att framställa. Det gick ut på att en sista
anmaning skulle riktas till adel och präster att till gemensam fullmaktsgranskning
infinna sig i den sal, där tredje ståndet residerade: där skulle namnupprop företagas
och församlingen utan hänsyn till de frånvarande konstituera sig. Förslaget mottogs
med jubel. Inga adelsmän och endast ett ringa fåtal präster hörsammade
inbjudningen. Bailly valdes emellertid till interimspresident, och granskningen af
fullmakterna företogs. Nästa fråga, som skulle besvaras, blef: hvad ar församlingen egent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
