Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KONSTITUERANDE NATIONALFÖRSAMLINGEN (1789—1791).
453
Eden i bollhuset
den 20 juni 1789.
Malning af Couder i
museet i Versailles.
ligen? Här gingo meningarne isär. Med statsmannens blick på förhållandena ville
Mirabeau icke gå för långt utan utropade: »Jag kan icke föreställa mig något
fruktansvärdare an en suverän aristokrati om 600 personer, som i morgon skall förklara
sig okränkbar, i öfvermorgon för ärftlig och till sist, som hvarje aristokrati i
världen, sluta med att rycka till sig all makt.» I få ord har han här förutsagt
konventets historia. Den benämning, som Sieyés föreslog, godkändes (17 juni). Den lydde:
»nationalförsamlingen». Under rådande förhållanden betydde det: tredje ståndet ar
detsamma som nationen.
Med detta egenmäktiga steg begynte revolutionen. Ögonblickligen började den
gripa omkring sig. Man beslöt, att skatter och pålagor skulle betalas, sa länge
nationalförsamlingen var samlad, men efter den tiden skulle folkrepresentationen
ensam ega beskattningsrätten. En undersökning skulle företagas angående orsakerna
till nöden inom de lägre klasserna och medlen till dess afhjälpande. Verkan af
dessa beslut var oerhörd. Folket jublade, prästerna bestämde sig för att uppgå i
nationalförsamlingen, adel, regering och hof vredgades. Ludvig trodde, att ett sista
räddningsmedel stode att finna i en kunglig session. Den skulle hållas i
nationalförsamlingens sal. Men meddelande därom gafs ej i tid. Då representanterna infunno
sig den 20 juni, funno de dörrarne stängda och bevakade af soldater. Förbittrade
begåfvo de sig till det i slottets närhet belägna bollhuset; eldiga tal höllos, och i
stormande hänförelse svuro församlingens medlemmar att ej skiljas, förrän de gifvit
Frankrike en ny författning.
Den kungliga sessionen egde rum den 23 juni. En statssekreterare uppläste en
kunglig förklaring, enligt hvilken de fattade besluten stämplades som olagliga;
ståndsfördelningen skulle upprätthållas, om ock stånden skulle kunna hålla gemensamma
öfverläggningar; en mängd reformförslag skulle framläggas. Därpå uppträdde konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
