Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONVENTET (1792—1795).
477
Konung Ludvig XVI af Frankrike
såsom anklagad inför nationalkonventet.
Kopparstick af L. Schiavonetti
efter en målning af P. Miller.
i konventet börjat förhandlingar ne i konungens sak med lögnaktiga påståenden.
Oblidkeligt förklarade Robespierre, att konungen måste dö, på det att fosterlandet
måtte lefva. Den 3 december beslöts, att Ludvig skulle dömas af konventet och
alt ett utskott skulle utarbeta anklagelseakten. Verkan af detta beslut var oerhörd.
Utlandet vände sig med fasa bort från en republik, som hemma visade sig
blodtörstig och utåt tedde sig rofgirig och härsklysten, och i Frankrike gaf sig de
moderates ovilja luft i talrika inlagor och på talrika möten. Girondisterna märkte, att
marken sviktade under deras fötter, och började bromsa. Sa föreslogo de i
konventet, att det suveräna folket i urförsamlingarne skulle hafva rätt att fråntaga sina
representanter deras mandat, om de förrådde fäderneslandet. Partiets ledare hoppades,
att de på samma sätt skulle kunna lägga i urförsamlingarnes hand jämväl rätten
att upphäfva domen öfver konungen. Men jakobinerna protesterade, och som
nästan alltid gaf gironden vika. Den försummade ock att taga makten i Paris,
hvilket då hade varit möjligt.
Den 11 december inställdes Ludvig XVI inför konventets skrank. Han hade
med de sina genomlefvat svåra dagar i Tempeltornet, hade varit utsatt för rå och
förödmjukande behandling, men hade bevarat sitt tålamod och sin gudsförtröstan.
Då han nu trädde fram för sina forna undersåtar, var hans ansikte infallet, hans
skägg tofvigt, hans dräkt ovårdad. Ett innehållslöst förhör begynte, hvarunder han
med bevaradt själslugn förnekade anklagelserna. De lydde på landsförräderi. Man
gaf motsträfvigt sitt bifall till att Tronchet och Malesherbes fingo upplräda som
hans sakförare. När han återkommit till Tempeltornet, underrättades han af
kommunalrådet, att han ej mer finge vara tillsamman med sin familj, enär denna
förmodades vara hans medbrottslingar. Under tårar fick han finna sig däri. I
konventet gick samtidigt den rasande striden mellan gironden och berget sin gång. De
moderate fordrade, att man skulle utdela inträdeskort till församlingens läktare för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
