Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
delta försmäktade den 6 september ännu 5,261 människor bakom fängelsemurarne.
Statsstrecket var ju icke ett verk af de moderate, utan af olika grupper af
skräckmän. För dem gällde det mindre att göra slut på skräckväldet an att få bort dess
dåvarande målsman, hvilken var farlig snart sagdt för en och hvar, för att sedan
själfva rycka till sig arfvet efter honom. Framtiden syntes alltså hädanefter som
hittills tillhöra jakobinerna. Men då framträdde en makt, som nästan var glömd,
den allmänna meningen. I början svag, ljöd dess stämma högre och högre, tills
den såsom Frankrikes vilja öfverröstade partiernas larm.
Ett fortgående på den hittills inslagna vägen var en omöjlighet. I alla ämbeten
hade Robespierre insatt sina anhängare, med eller mot sin vilja måste man där göra
rent hus, och härmed kom den tillbakagående rörelsen i gång af sig själf. Starkast
bibehöllo skräckmännen sin ställning i välfärdsutskottet, som dock genom Tallien
och ett par andra, såsom Medin, Cambacérés och framför alla Carnot, erhöll en
thermidoristisk anstrykning. Dessa önskade fortsätta våldsregementet, visserligen
med någon moderation. Dess mera gjorde sig reaktionen gällande i konventet, där
»slätten» tog ledningen. I kampen mot Robespierres anhang måste den stödja sig
på borgerskapet och fick därigenom mer och mer en dragning åt höger. Konventet
förändrade nu sina delegationers uppgifter och antal. Välfärdsutskottet och
säkerhetsutskottet hade hittills innehaft hela den verkställande makten. Numera skulle det förra
endast sysselsätta sig med krigs- och utrikesärenden. Äfven revolutionstribunalets
fruktansvärda verksamhet begränsades, och afrättningarnes antal minskades. I
kommunalrådets ställe trädde 12 märer för olika delar af Paris. Sektionerna bestodo, men de
40 sous, som betalades till dem, som bevistade sammankomsterna, drogos in; därför
infunno sig ej proletärerna där, och sålunda erhöllo de bättre elementen öfvervikt.
Värdigheten som öfverbefälhafvare öfver Paris’ nationalgarde afskaffades,
konventskommissariernas makt begränsades, likaså klubbarnes och allmänna mötens.
Jakobin-klubben föll i en obotlig, tärande sjukdom. Landsortsstädernas revolutionsutskott
afskaffades, departementens reducerades. Förgäfves sökte skräckmän och till och
med thermidorister hejda rörelsen. Historiens hjul hade ändrat sin riktning.
Blusar och träskor försvunno. Människorna smyckade och pyntade sig som förr,
de förnäma salongerna och förlustelselokalerna fylldes i samma mån, som de politiska
klubbarne och sektionerna blefvo tomma, och sansculotternas pikar drogo det kortare
strået mot »den gyllene ungdomens» (jeunesse c/oreVs) knölpåkar. Skräcken hade
förstört hvarje ideal och framkallat en kärf skendygd. Med dess herravälde föll ock
dygdehöljet, och alla hängåfvo sig åt ett njutningsrikt lif, som man länge saknat.
Efter de med sin sedestränghet stoltserande jakobinerna följde de utsväfvande
»muscadinerna» med sina bisarra kostymer och »merveilleuserna», hvilkas grekiska
dräkt nära på inskränkte sig till en gördel. Oförblommeradt kunde Boissy cTAnglas
säga: »Blott ett land, som styres af dem, som ega någonting, kan glädja sig åt
samhällsförhållanden, som äro sådana, som de böra vara.» Den »andra generationen»
hade trädt fram på scenen. v
Det var efter ett misslyckadt mordförsök på Tallien och till hans skydd, som
de förmögna klassernas yngre element (jeunesse dorée eller jeunes gens),
sammanslöto sig. Beväpnade med blybeslagna käppar, angrepo de jakobinklubbens
medlemmar i öppna gatustrider. Regeringen, som stod på deras sida, lät den 12 november
stänga klubbens lokaler, hvarigenom det nyss allsmäktiga sällskapet tog ett ärelöst
slut. Man firade tilldragelsen med jubel och festmåltider. Allt snabbare gick den
tillbakagående rörelsen. Den skändlige Carrier blef afrättad, Billaud, Collot och
Fouquier sågo sig allvarsamt hotade.
I konventet hade emellertid bildat sig tre grupper. En utgjordes af jakobinerna
och de längst till vänster stående thermldoristerna: Barras, Merlin de Douai,
Cambacérés, Sieyés m. fi., af hvilka de fleste gingo en glänsande framtid till mötes. De
ville en regering, som skulle använda skräckens medel. Den andra gruppen
omfattade de egentliga thermidoristerna och Dantons vänner, omkring 150 personer,
bland hvilka Tallien och Fréron voro de mest betydande. Medelpunkten for dessa
mäns sällskapslif bildade de salonger, där fru Tallien härskade. Denna intagande
kvinna, dotter till en rik bankir, spelade nu ungefär samma roll som fru Roland på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
