Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONVENTET (1792—1795).
495
»Åh, sa gammaldags!> »Så’nt dåraktigt, nytt mod!»
Satiriskt flygblad med anledning af modernas förändring under franska revolutionen.
girondens tid ;— med den skillnad, som betingades af de ändrade tidsförhållandena.
Slutligen märkas den gamla centern och den gamla högern, tillsamman omkring 160 till
antalet; de ansågo republiken vara dömd till undergång till förmån för en monarki med
1791 års frisinnade författning. De erhöllo en förstärkning genom återinkallandet af 73
ledamöter af girondistisk färg, hvilka varit fängslade men ännu voro vid lif. Då de
höllo ihop med thermidoristerna emot vänstern, sa kunde en rad lagar i moderat
anda komma till stånd under vintern 1794—1795.
Den härskande nöden kom dessa moderate till godo; prisen stego som i tider af
hungersnöd — därtill inga förtjenster, inga reda pengar, endast värdelösa assignater,
och till på köpet massor af dem falska. Paris och storstäderna voro förfallna,
gatorna smutsiga, om kvällarne knappt belysta, osäkra genom uppträdande af
hvarjehanda misstänkt slödder, manligt och kvinnligt. Somliga trakter, särskildt Vendée,
lågo vidt och bredt som sköflade, människotomma ödemarker. De, som ännu lefde
där, kämpade en förtviflans kamp från sina bakhåll. På samma sätt gick det till i
Bretagne. Chouanerna, som de upproriske i Bretagne kallades, förde ett oafbrutet,
skoningslöst krig mot republikens trupper och sökte erhålla engelsk hjälp. Regeringen
började underhandlingar, men de tycktes vilja draga ut på längden.
Den reaktionära stämningen grep själfva välfärdsutskottet men blef mindre
afgörande här, där det ju mindre var fråga om politiska meningar an sakkunnig ledning
af olika förvaltningsgrenar, och sådan fanns sedan lång tid tillbaka.
Dess mer framgång hade de moderate i konventet. »Maximum» upphäfdes, mot
dess tillskyndare, Billaud, Collot och Barére, inleddes undersökning, försäljning af
gods, som tillhörde emigranters släktingar, inställdes, präster och adelsmän, som
dömts till landsflykt, frigåfvos. Slutligen lyckades det att efter två månaders strid
öfvervinna det sista motståndet i Vendée och Bretagne och få en fred afslutad på
billiga villkor. Befolkningen erhöll fri religionsutöfning och frihet från krigstjenst
men erkände i stället republiken. Det tycktes blott återstå ett steg till medgifvande
af fri religionsöfning åt alla, d. v. s. till återgifvande åt Frankrikes folk af dess
katolska bekännelse. Men i detta hänseende gick man mycket långsamt till väga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
