Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET MOT ÖSTERRIKE OCH BONAPARTES FRAMTRÄDANDE (1795—1797). 529
Republiken började småningom att fullständigt skifta karaktär. Den demokratiska
»elden slocknade, och i dess ställe trädde mer och mer statsmannens vidtblickande
konst, en fast förvaltning och ett salt att föra krig, som föga skilde sig från Ludvig
XIV:s. Sålunda återgick Frankrike i de gamla hjulspåren, och den man, som skulle
fullända verket, skulle också framträda. Man stred ej mera for att försvara
fäderneslandet och befria förtryckta folk utan drog i fält som eröfrande makt; man ville
vinna rykte och ära, land och rikedomar. Denna förändring visade sig äfven i fråga
om härväsendet. Den ursprungliga nationella arméen bestod nu till stor del af
belgier, holländare och italienare; skillnaden mellan utskrifven och frivillig försvann
i yrkessoldaten. Denne var republikanskt sinnad, själfmedveten och tapper men
benägen för plundring och öfvergrepp, och därigenom blef han en skräck for de
bekrigade folken. De först framträdande generalerna hade tillhört den kungliga
arméen, men ideras ställe trädde sedan 1794—95 ett nytt republikanskt släkte af härförare,
som framgick ur skickliga underofficerares och f. d. civiles led. Det var män sådana
som Pichegru, Hoche och
Moreau. De ständiga
krigen efter 1795 utvecklade
en ny grupp, de rena
yrkes-^ller soldatgeneralerna utan
politiska biafsikter, en
Au-gereau, Desaix, Kléber, Ney
m. fl., män, hvilka
Bonaparte förstod draga nytta
af. Med en sådan inre
utveckling stod i
sammanhang, att of ver hufvud högre
anspråk ställdes på
office-rarne. Alla dessa
omständigheter lyfte den franska
arméen upp till en hittills
o uppnådd höjd; den fick
ett värde, vida större an
motståndarnes, och den blef
ett oöfvervinneligt verktyg
i händerna på tidens störste
fältherre. Det var
emellertid först detta snilles
framträdande, som förändrade
världens läge. Till en
början tydde allt på att det
skulle gå i den gamla
tågordningen.
Fredssluten på varen
och förvecklingarne i Polen
gåfvo Frankrike tid att
hemta sig efter sin svåra
kraftförlust. Konventet
företog nya rustningar men
ersatte den bepröfvade
Carnot med två odugliga
partimän. Detta inverkade
störande på sommarfälttåget.
På hösten trädde Carnot som direktor åter i spetsen för krigsväsendet, och följande
vår drog Bonaparte sitt segerrika svärd.
Den franska fälttågsplanen för sommaren 1795 var denna: Sambre- och
Maas–armeen under Jourdan, Rhen- och Moselarmeen under Pichegru angripa i förening
•österrikarne for att drifva dem mot Donau; Luxemburg och Mainz belägras. Jourdan
öfvergick Bhen vid Dusseldorf och ryckte fram till Main, medan Pichegru genom
förräderi bemäktigade sig Mannheim. Om han beslutsamt galt vidare, sa skulle
han kunnat skjuta sig emellan Clerfait och Wurmser, men i stället inledde han
hemliga underhandlingar i syfte att störta direktoriet. Därigenom lyckades det
österrikarne att undsätta Mainz och återtaga Mannheim, och Pichegru måste vika bakom
Weissenburglinierna. Nu förmådde Jourdan ej behålla sin ställning, Clerfait dref
honom tillbaka, hvarefter Jourdan slog ett befäst läger vid Trarbach. Vintern var
-sträng, ett vapenstillestånd följde. Ingenting var vunnet.
Ännu ogynnsammare gestaltade sig året 1796. I den mening, att Italien blott
vore en underordnad krigsskådeplats, sammandrogo österrikarne 170,000 man vid
Rhen under befäl af ärkehertig Kari. Mot honom stodo Jourdan vid Sambre och
Moreau vid mellersta Rhen med mycket svagare och sämre utrustade trupper. For
Karl skulle det varit det enklaste att företaga en genombrytning mellan Bingen och
Worms. Men han vågade det ej. Sa förgick tiden, i söder vann Bonaparte sina
framgångar, Wurmser sändes mot honom med 25,000 man, som ärkehertigen sedan
hade behöft. Fienden begagnade dennes overksamhet till att bättra hvad som brast,
•och den l juli öfverskred Jourdan med 45,000 man Rhen vid Neu-Wied. Men han
Jed vid Wetzlar ett nederlag. Nu ryckte Moreau framåt med 70,000 man, besatte Baden
Världshistoria V
Lazare Nicolas Marg. Carnot.
Kopparstick af J. B. Compagnie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
