Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
sig som genom ett trollslag. För hans flammande, genomborrande örnblick, hans
säkra, befallande uppträdande, hans underbara begåfning måste äfven de mest
själf-medvetna tjurhufvud böja sig. Och nu visade sig, hvilka krafter slumrade just i
denna här: en brinnande ärelystnad, en vild fosterlandskärlek, revolutionens jäsande^
högtsträfvande anda. Där såg man den tappre, företagsamme men stortalige Augereau,
den erfarne, kloke och djärfve Masséna, vidare Sérurier, La Harpe m. fl. Till
Bonapartes omgifning hörde Berthier, en boren generalstabschef, metodiskt skolad,
outtröttlig i arbete, Murat, som gjort sig ett namn som rytterianförare, vidare Marmont,
Junot och Duroc. Redan här befunno sig alltså vid hvarandras sida de fleste af
marskalkarne från en senare tidpunkt. Bonaparte öppnade fälttåget med ett eldande
upprop, som på S:t Helena har fått den förändrade form, hvari det har blifvit
berömdt. För första gången hörde sig trupperna tilltalade icke med ordet medborgare
utan med ordet soldater, för första gången skref Napoleon sitt namn icke på italienskt
sätt »Buonaparte» utan på franskt »Bonaparte». Corsica låg bakom honom, till
Frankrike stodo hans förhoppningar, där skulle han söka lyckan.
Den franska arméen stod uppe i Apenninerna i en utsträckt ställning från Nizza
till Savona; framför sig hade den österrikarne och sardinierna. Colli ville spränga
den fientliga linien i en punkt, Beaulieu ville angripa på flere ställen. Därigenom
blef dennes styrka splittrad, och för Bonaparte var det läge skapadt, som han
behöfde. Han gjorde ett oväntadt angrepp, tillintetgjorde den 11 april med 13,000
man 3,000 österrikare vid Montenotte och besatte genom öfverrumpling med 20,000 man
en centralpunkt, som behärskade ställningarne; därigenom afbröts förbindelsen mellan
de förbundnes armeer, och vägen till Turin låg öppen. Förgäfves kastade sig Provera
med sina sardinier hjältemodigt in i borgen Cosseria; när byn Millesimo eröfrats,,
måste han gifva sig. På detta sätt tills vidare tryggad på sin västra sida, nödgade
Bonaparte den 14 april 4,000 österrikare att vid Dego sträcka vapen, tillbakavisade
en motstöt från Beaulieus sida och nödgade honom att draga sig tillbaka inåt landet
mot Acqui. Nu angrep han med öfverlägsen styrka de isolerade sardinierna. Colli
vågade ej hålla stånd i sitt befästa lager vid Ceva utan sökte täcka Turin men blef
vid Mondovi upphunnen och slagen af sin rörlige fiende. Allt tycktes nu förloradt
för sardinierna. Fienden ryckte utan dröjsmål med 40,000 man mot hufvudstaden,
och de förmådde mot dem endast ställa 10,000 man. Beaulieus hjälp uteblef. I
detta trångmål afslöt konungen af Sardinien den 28 april i Cherasco ett
vapenstillestånd, som dömde honom till neutralitet och utlemnande af hans viktigaste fästningar
till republikanerna. Bonaparte drog till sig 10,000 man från Kellermanns Alpårmé
och vände sig åter mot österrikarne; de veko genast och förföljdes af fransmännen,
ehuru dessa saknade ammunition och till och med skodon. Med fintlighet fick den sluge
corsicanen fienden att tro, att han skulle gå raka vägen mot Po och öfvergå floden
vid Valenza; i stället gick han utefter flodens södra strand och korsade den vid Piacenza,,
där han kastade öfver ända en underlägsen österrikisk styrka. Han stod nu i ryggen
på Beaulieu, då denne plötsligt närmade sig med sin hufvudarmé. Blott med knapp
nod lyckades fransmännen tillbakaslå honom. I stället för att nu med kraft angripa
och om möjligt kasta fienden i Po drog sig den gamle fältherren klenmodigt tillbaka
till Lodi. Äfven vikten af denna plats underskattade han — öfver den gick
förbindelsen med Piemont — och han öfverlemnade dess försvar åt en underbefälhafvare
med knappt 10,000 man. Denne försvarade bron öfver Adda med tapperhet, men»
blef slutligen kringränd af den fientliga öfvermakten och krossad. Enligt sägnen
skall Bonaparte själf hafva ställt sig i spetsen för de stormande; i verkligheten var hans
roll alldeles icke sa glänsande. Beaulieu drog sig nu tillbaka till Mantua. Han blef ej
omedelbart förföljd af sin fruktansvärde motståndare, då Bonaparte först ville sluta
definitiv fred med Sardinien for att hafva ryggen fri. För öfrigt hade generalen rakat
i tvist med direktoriet. Han önskade intränga i Tyrolen och operera i förening med
Rhenarmeen; Carnot åter ville, att han först skulle eröfra Norditalien och sedan kasta
sig öfver mellersta Italien, medan Kellermann skulle öfvertaga befälet i Lombardiet.
Bonaparte vågade motsätta sig detta förslag, då han uppbars af folkets hänförelse
öfver hans segrar, hvilkas betydelse han skickligt förstod att blåsa upp. När han
under ändlöst jubel intågat i Milano, vågade Frankrikes civila styresmän ej bjuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
