Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET MOT ÖSTERRIKE OCH BONAPARTES FRAMTRÄDANDE (1795—1797). 535
Slaget vid Castiglione
den 3—5 augusti 1796.
Kopparstick af Lejeune efter
en teckning af Martinet.
minärerna i Leoben, som Bonaparte af egen maktfullkomlighet for Frankrikes räkning
undertecknade. Österrike afstod Belgien och medgaf de gränser, som republiken
fordrade; for dessa förluster skulle det erhålla ersättning i den definitiva freden. I
hemliga artiklar uppgaf kejsaren allt italienskt område väster om Oglio, d. v. s.
Milano, mot ersättning därför genom förvärf af landet öster om floden, d. v. s.
Istrien, Dalmatien och det venezianska fastlandet. Venedig skulle i stället erhålla
de af påfven afträdda delarne af Kyrkostaten. Under sakernas dåvarande läge yar
freden ej ofördelaktig för Österrike, ty just nu satte sig de franska Rhenarmeerna i
rörelse, hvilket Bonaparte icke visste.
Redan hade generalens planer tagit en större omfattning. Han skref till
direk-toriet, att det vore lämpligt att börja krig mot Venedig; kejsaren kunde få det,
medan den nordliga delen af Kyrkostaten borde förenas med Milano. Den forna
drottningens af Adria undergång var beslutad, och händelsernas gång påskyndade
den. I det venezianska Verona och vid Gardasjön uppblossade ett häftigt uppror
mot de franska röfvarne; i Brescia och Bergamo uppstodo demokratiska oroligheter,
antagligen icke utan de främmande republikanernas åtgöranden. Knappt hade
Bonaparte händerna fria, förrän han skref till dogen ett öfvermodigt bref, nedslog och
med fruktansvärd stränghet bestraffade upproret i Verona samt lät besätta hela det
venezianska fastlandet. Staden Venedigs öläge vållade emellertid vissa svårigheter.
För att få staden i sitt våld lät den förslagne corsicanen bland befolkningen utbreda
demokratiska ideer och nödgade senaten att afskaffa det gamla styrelsesättet. Under
hotelse om krig medgaf han därefter ett stillestånd, som gjorde staten värnlös. Den
16 maj ryckte franska trupper in. Det missledda borgerskapet planterade frihetsträd,
och Bonaparte slöt en sa kallad fred, som fullständigt bragte Venedig i hans hand.
Nu kunde det utlemnas till Österrike. Generalens bakslughet och regeringens
gubbaktiga feghet samverkade till åstadkommande af denna bedröfliga händelse.
Äfven Venedigs gamla medtäflare Genua förlorade nu sin själfständighet. Dess
läge gjorde, att det under stormakternas strid hade upplefvat ledsamma tider.
Bonaparte understödde demokraterna; mellan dem och patricierna uppstod i maj 1797
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
