Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ANDRA KOALITIONEN (1798—1799). 543
Mordet på Sändebuden i Rastatt. Teckning och kopparstick af Duplessis-Bertaux.
af demokraterna. Redan den 23 januari 1799 utropades den parthenopeiska republiken.
Men då befriarne kräfde 60 millioner i krigskostnadsersättning och öfverallt anställde
plundringar, reste sig neapolitanerna. De gjorde det ena häftiga upproret efter det
andra, men de lyckades ej afskudda sig det främmande oket.
Dessa händelser föranledde direktoriet att gå mera hårdhändt tillväga i Piemont.
Det förde med våld demokraterna till makten och behandlade konungen sa illa, att
han nedlade regeringen och drog sig tillbaka till Sardinien. Genast började landets
utplundring; öfver 10 millioner öfverfördes till den omättiiga franska statskassan.
Full af förbittring reste sig befolkningen äfven här. Under intrycket af allt detta beslöt
sig ändtligen Österrike för att gripa till vapen. Man öfverenskom, att de ryska och
österrikiska stridskrafterna under befäl af den ryske generalen Suvorov skulle operera i
Norditalien, medan en annan rysk armé med engelskt understöd skulle strida vid Rhen.
Kongressen i Rastatt hade för länge sedan urartat till ett gyckelspel; där uträttades
ingenting. Trots detta kvarstannade de franska fullmäktige hårdnackadt på ort
och ställe, till och med sedan den l mars två franska armeer öfverskridit Rhen,
Österrike förklarat krig och kejsaren afbrutit förhandlingarne. De skulle hårdt få
böta för sin djärfhet. Anföraren för ett österrikiskt husarregemente befallde dem
att resa inom 24 timmar. Följande natt, då de voro på väg, blefvo de öfverfallna
af husarer eller emigranter i husaruniform, två af dem mördade, den tredje illa
sårad. Värdesaker och papper försvunno. Hvem som var den verklige
upphofs-mannen till mordet har aldrig blifvit klart; dådet var svårligen afsedt från högre
ort, men det skedde säkerligen icke mot Wienkabinettets önskan.
Kriget rasade redan på flere håll. I början hade fransmännen under Jourdan
öfverhand vid Inn men blefvo sedan i grund slagna af ärkehertig Karl vid Stockach
och måste draga sig tillbaka öfver Rhen. An sämre gick det dem i Italien. De
förfogade där visserligen öfver 160,000 man, men trupperna voro mycket splittrade.
Schérer vek för österrikarne bakom Adda och fick lemna befälet åt Moreau. Till
dennes olycka anlände nu Suvorov med ryska förstärkningar. Suvorov var på visst
sätt Rysslands Bliicher, folklig, djärf, oemotståndlig, afgudad af soldaterna. I den
ena drabbningen efter den andra besegrade han fransmännen. De förlorade Milano
och Turin, och Moreau kunde slutligen vara glad öfver att med återstoden af sina
trupper kunna undkomma till Ligurien. Då skyndade Macdonald med 36,000 man
från Syditalien, men Suvorov besegrade honom i en tre dagars drabbning och dref
honom in i Apenninerna. Med spillrorna af sin här förenade han sig efter
besvärliga marscher med Moreau i Genua. Den segerrike ryssen erhöll titeln furst »Italinskij».
De franska trupperna ställdes nu under Jouberts befäl.
Den cisalpinska, den romerska och den parthenopeiska republiken sammanstörtade
nu. I Neapel egde ett fruktansvärdt bakslag rum. Nelson arresterade de ledande
männen bland demokraterna, konung Ferdinand återvände till sin hufvudstad och
lät i hundratal bringa sina motståndare om lifvet; till och med moderate måste
bestiga schavotten. Neapel har aldrig hemtat sig efter detta bloddrypande
skräckvälde, för hvilket dess bästa krafter föllo offer, och Nelson fläckade sitt och Britan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
