Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
Dessa bestämmelser kompletterades ensidigt af Bonaparte genom en förordning
angående konkordatets trädande i kraft, de s. k. organiska artiklarne, i hvilka
grundsatsen om statens öfverhöghet öfver kyrkan fick sitt uttryck. Kurian biet upprörd,
men som den svagare parten fick den finna sig, och den 18 april 1802 kunde
konkordatet offentliggöras. Bonaparte hade därmed vunnit en stor seger; de jakobinska
generalerna måste besöka kyrkan, prästerna hade blifvit beroende statstjenare, påfven
hade erkänt republiken och gjort sig till dess bundsförvant.
Det oerhördt försummade skolväsendet fick likaledes bidraga till regeringens
allmakt. Alla läroanstalter ställdes under dess uppsikt, undervisningen skulle meddelas
möjligast likformigt, ämnen af mera ideell art uteslötos till mycket stor del. Flickornas
uppfostran fick kyrkan taga hand om. Bonaparte ville ej hafva alltför bildade kvinnor
utan fromma, enkla rekrytmödrar.
Medborgarrätten fick man ock rikta sin uppmärksamhet på. Emigranterna
benådades men fingo ej tillbaka sina gods, om dessa redan öfvergått i andra händer.
Vid den gamla adelns sida ställdes en ny, som var fäst vid medlemskap af
hederslegionen. Utdelandet af denna värdighet tillkom förste konsuln, som härigenom
erhöll ett mycket vidsträckt personligt inflytande. Hederslegionen bildade en orden
med flere högre och lägre grader.
En absolut nödvändig nyskapelse var upptecknandet af den borgerliga lagen.
Revolutionen hade gjort slut på den gamla lagens oregelmässigheter och olikheter,
men den hade egentligen kullkastat, icke byggt upp. Den hade utlofvat en civillag,
men denna hade ej blifvit färdig. Här grep nu Bonaparte in, och han löste
uppgiften på ett genialiskt och omfattande sätt. En kommitté af framstående jurister
nedsattes för ändamålet; den ledande persoligheten däri var andre konsuln Cambacérés.
Men äfven Bonaparte tog verksam del i arbetet, ty med sitt genomträngande
praktiska förstånd insåg han, hvilken återverkan den allmänna lagen har på det
offentliga lifvet. Hans tankar voro riktiga, hans slutsatser bindande. Under inflytande
af en dylik järnvilja, en sa outtröttlig, drifvande kraft blef lagen utarbetad inom
fyra månader. Gode civil, en del af Gode Napoleon, hvilade på jämlikhetens
demokratiska grundval och var starkt påverkad af den romerska privaträtten. Den
utmärktes likaledes af revolutionens och subordinationens anda. Inom familjen skulle
fadern och maken äfven vara herren, men rätten att testamentera blef begränsad, för att
förmögenhetsförhållandena skulle bibehållas i möjligaste mån orubbade. Genom sin
lagstiftning blef Bonaparte Frankrikes välgörare för långa tider.
En af revolutionens mörkaste skuggsidor var finansförvaltningen, som mynnat ut
i en stor statsbankrutt. Äfven här åstadkom Bonapartes vilja — i förening med
finansministern Gaudins klokhet — en förändring. Det värdelösa pappersmyntet
försvann småningom, skattefördelningen reglerades, tullar, skogsmedel och andra
inkomster ordnades. De ännu behållna nationalgodsen användes för det allmännas
basta, en vederhäftig statsbank, »Frankrikes bank», inrättades, handel, industri,
åkerbruk och skogsbruk höjdes. Förfallna kanaler och vägar lät förste konsuln
sorgfälligt förbättra och fullständiga med nya. Bonaparte gjorde kort sagdt allt
för att öka det allmänna välståndet och nationalförmögenheten och därmed ock
statsinkomsterna liksom allmänhetens belåtenhet. Förtroende och
företagsamhetsanda återvände. Snart kunde man betala statens skulder med kontanta medel;
finansåret 1802 visade till och med ett öfverskott.
Tydligast visade sig omkastningen i Paris. Fattig och försummad genom
revolutionen, uppväxte staden nu till ett hem för lyx och njutningar, till fastlandets
största handels- och industristad. Landen régim&s glänsande dräkter och galonerade
lakejer började åter uppenbara sig; tilltalsordet blef numera icke »medborgare» uta|n
»herre», gatorna förlorade sina republikanska namn, den gamla söndagen lefde åt^r
upp, och den tame Chateaubriand och dylika romantiska andar undanträngde
upplysningslitteraturen.
Allt som allt gällde det att uppföra en storartad nybyggnad på en plats, där nu
väldiga hopar af spillror lågo, att åstadkomma en samling af alla krafter för statens
bästa. Redan i undanrödjandet af svårigheterna, i det säkra sökandet genom
virrvarret visade sig förste konsulns snille. I borgerligt och ekonomiskt afseende full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
