Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
fienden på hans egen mark. Svårigheten var att få trupperna skeppade öfver
Kanalen. För att nå detta mål gjorde Napoleon oerhörda ansträngningar, uppkastade
olika planer och utgaf millioner på millioner. Först hoppades han att under dimma
i smärre båtar kunna öfverföra 100,000 man till Dover, sedan beslöt han att söka
— om ock blott for kort tid — behärska Kanalen med en flotta och under dess
skydd utföra landstigningen. För detta ändamål måste i hämnarne vid Kanalen byggas
sa många små transportfartyg som möjligt och krigsskeppens antal ökas till den grad,
att flottan under gynnsamma förhållanden skulle vara den engelska sjömakten vuxen.
Med den rastlöshet och viljekraft, som utmärkte honom, grep sig Napoleon an
med uppgiften; Boulogne förvandlades till en krigshamn af första rangen, en vid
krets af strandbatterier anlades, transportflottan bragtes upp till öfver 2,000 fartyg
med nära 17,000 matroser, och en landstigningsarmé om 150,000 man sammandrogs.
Samtidigt utrustades i de öfriga hämnarne krigsfartyg, och till sist räknade man
öfver 80 linieskepp, af hvilka visserligen omkring 30 voro spanska och af
jämförelsevis mindre värde. Då flere hamnar förblefvo spärrade, sa beräknade Napoleon,
som ansåg två spanska fartyg likvärdiga med ett franskt, att blott omkring 35
linieskepp kunde tagas i anspråk for landstigningen. Gentemot denna styrka hade
England vid början af året 1805 i aktiv tjenst 63 linieskepp, af hvilka omkring 20 voro
utsända till aflägsnare farvatten och 37 sysselsatta med blockad af fiendens
viktigaste hamnar; de öfriga utgjorde reserv hemma.
För att möta denna öfvermakt uppgjorde Napoleon följande plan: från Toulon
skulle amiral Villeneuve smyga sig ut med 11 skepp och från Rochefort en mindre
eskader; de skulle bägge begifva sig till Västindien, där förena sig och locka de
engelska fartygen efter sig; sedan skulle de hastigt styra tillbaka till Europa, bryta blockaden
utanför Brest, med öfverlägsen styrka rensa Kanalen och möjliggöra
landstignings-härens öfverförande. Framgången berodde till stor del på Villeneuves personlighet,
och just i det afseendet hade Napoleon räknat miste. Amiralen var visserligen en
personligen tapper man, men han var obeslutsam och kände sig förlamad i känslan
af fiendens öfverlägsenhet. Och ödet ville, att han i Nelson hade att göra med en
af de mest betydande anförare till sjöss i alla tider. Nelson var född sjöman, en
man af outtröttlig företagsamhetsanda och okufligt mod. Med snillets blick fattade
han på ett par sekunder hvad andra ej hunno att utforska på åratal, och hvad han
insett genomförde han med oerhörd snabbhet, segervisshet och ihärdighet. Han
genomströmmades därtill af den mest lefvande känsla för Englands ära och fördel, en
eggande instinkt för sitt fosterlands världsställning. Råkade han och fransmännen
ihop, sa kunde utgången ej vara tvifvelaktig.
Både Villeneuve och Rochefort-eskadern lyckades att löpa ut och komma till
Martinique; dock kom den förre sa sent, att Rochefort-eskadern redan återvändt till
Europa. Då Villeneuve fick höra, att Nelson anländt, återvände också han. Nelson
hade först seglat hit och dit i fiendens rygg för att upphinna honom, påträffade
honom ej heller i Västindien och måste därför åter upptaga förföljandet. Emellertid
inträffade Villeneuve vid Spaniens nordkust och fick där 15 engelska linieskepp i
sikte men vågade ej angripa dem. Han seglade i stället till Cadiz, där han inom
kort befann sig innestängd tillika med den förbundna spanska flottan. Napoleon
upptändes af vrede öfver sin amirals tveksamhet och sände en annan befälhafvare
att aflösa honom. Under trycket af denna åtgärd lemnade Villeneuve den
skyddande hamnen. Hans flotta räknade 33 linieskepp, Nelsons endast 27, men dessa
voro mer sjödugliga samt bättre utrustade och bemannade. Den 21 oktober uppstod
i närheten af Kap Trafalgar en drabbning; den slutade med fullständig seger för
engelsmännen. De måste visserligen köpa den med förlusten af sin sjöhjälte, som
hade utgifvit den berömda lösen: »England väntar, att hvarje man gör sin plikt». Man
hade kämpat med fruktansvärd förbittring; de förbundne hade förlorat 18 fartyg,
och alla de engelska voro skadade. Detta var den största sjöstrid på de senaste 100
åren och mera. Om dagen vid Abukir gjort briterna till herrar på Medelhafvet, sa
gjorde slaget vid Trafalgar dem till herrar på världshafvet. Trafalgar day ar sedan
den tiden engelsmännens nationella festdag. Hädanefter tålde Britannien ingen
medtäflare på hafvet, det växte till ett världsrike. Liksom i Karl V:s rike går ej heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
