Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
och Frankrike. Finland afträddes nu definitivt. Genom freden med Frankrike
återvunnos Pommern och Riigen, men Sverige måste antaga kontinentalsystemet. Efter
kort tid afled tronföljaren. Nu gällde det att finna en ny, som var vuxen det svåra
laget. Man kastade då sina ögon på Bernadotte. Af konung och riksdag kallades
han den 18 augusti 1810 till tronarfvinge och förklarade sig beredd mottaga valet,
om Napoleon gaf sitt bifall därtill. Denne älskade icke den intrigante marskalken
och lät honom i korthet förstå, att han visserligen skulle få blifva svensk tronföljare
men mot löfte att aldrig strida mot Frankrike. Därpå vägrade Bernadotte att gå in;
full af missbelåtenhet gaf då kejsaren till slut sitt bifall till hans upphöjelse.
Ännu lyste tyrannens stjärna vida kring, men tydligt var dock, att hon började
gå ned.
17. Preussen och Rhenförbundssfaterna.
Fransmännens kejsare lade framför allt sin hand tungt på Tyskland, hvars
eländiga tillstånd gjorde det lättare för honom att nå sina egennyttiga mål. Frankrikes
gränser stannade nu ej vid Rhen utan hade delvis framskjutits vida längre, i norra
Tyskland ända till
Lubeck. Preussen hade
förlorat sin
stormakts-ställning och hade
lik-,som Österrike trängts
undan från
Västeuropa. Därigenom
kommo att utefter
Frankrikes gräns ligga idel
stater, hvilka voro för
svaga för att föra en
själfständig tillvaro
och såsom
medlemmar af Rhenförbundet
voro skyldiga
Napoleon lydnad. Denne
kunde rent af anses
som romersk kejsare;
Karl den Stores ideal
tycktes skenbart
vara uppnådt. Rhenför-
bundsfurstarne måste i sin yttre politik följa honom. Men i stället erhöllo de
vidsträckt makt i sina egna land, och denna har i stort sedt varit hälsosam, emedan
den allena kunde göra slut på utlefvade former och skapa stater med moderna
inrättningar. Furstarne själfva tänkte nog samt och synnerligen att hålla fast vid
Napoleon, sa länge det kunde vara förenligt med deras fördel, men i fall af en
omkastning af ställningen ingalunda obrottsligt hålla ut vid hans sida.
Den mest betydande bland Rhenförbundets stater var Bayern, hvars kurfurste
Maximilian I (Josef) den l januari 1806 antog konungatitel. Regeringen fördes af
?baron Montgelas, en klok, politiskt klartänkande man, hvars sträfvan gick ut på
huset Wittelsbachs framgång. Han fann för sig ett vidlyftigt arbete, ty förvaltningen
hade blifvit alldeles bragt i förvirring, och förvärfvet af nya områden hade gjort
riket ännu brokigare. Här började nu Montgelas Införa reformer efter franskt
mönster. Han proklamerade satsen om alla undersåtars likhet inför lagen, han
förberedde en ny skattläggning af jorden, han gaf landet en administrativ indelning,
han förbättrade domstolsväsendet. Alla kristna bekännelser blefvo likställda,
•de flesta kloster upplöstes, skråväsendet inskränktes, vägnätet utvidgades, enhet i
mått och mynt infördes, och mycket gjordes för höjandet af den andliga odlingen.
Vetenskapsakademien erhöll nya statuter, 1808 inrättades en akademi för de
bildande konsterna i Munchen, universitetet blef frigjordt från jesuitiskt inflytande och
Friedrich Karl von Savigny.
Teckning af L. Claude.
Friedr. Wilh. Jos. von Schelling.
Teckning af Simon Klotz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
