Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAPOLEON PÄ HÖJDEN AF MAKT.
591
Furstekongressen i Erfurt.
Malning af N. L, F. Gosse.
temberg åkte fram till teatern och vakten, narrad af hans stat, slog tre trumhvirflar,
hördes den kommenderande officern befalla: »Håll! Det ar bara en konung!» I
motsats härtill uppträdde Napoleon gentemot diktarfurstarne nedlåtande for att visa
världen, hur besläktad han kände sig med snillena. Goethe lät helt blända sig däraf. Icke
sa det tyska folket; det var fientligt sinnadt mot Napoleon och blef det mer och mer.
Det nu skildrade tidsskedet blef också för Polen och Sverige af vikt.
Storhertigdömet Warschau skulle vara en utpost för Frankrikes makt i öster och hade bildats
af områden, som Preussen erhållit i Polens tre delningar, och därtill kommo
ytterligare längre fram österrikiska land, som afträddes i freden i Schönbrunn. Det
räknade mer an 3 Va millioner innebyggare. Dess storhertig var Fredrik August af
Sachsen. Dess författning liknade den, som antagits 1791; dock gaf den kronan större
rättigheter. Men all själfständighet var förlamad: franska trupper under Davout höllo
landet besatt, och det franska sändebudet i Warschau uppträdde snart som dess
härskare. De polska patrioterna måste inse, att ingenting var att vänta af Napoleon.
För honom var Rysslands vänskap af större vikt, han måste därför hålla polackarne
i tygeln, och han begagnade de polska trupperna for sina ändamål — till och med i
Spanien. För öfrigt led folket betydligt af kontinentalsystem och penningnöd. Trots
allt detta hade Napoleon många anhängare i landet, enär han skickligt förstod att
hålla Polackarnes förhoppningar vakna och var den ende, som skulle kunnat
realisera dem. Men i verkligheten — hvad rörde Polen honom!
Äfven på det aflägsna Sverige har corsicanen utöfvat stort inflytande. Den
ridderlige men oklare Gustaf IV Adolf var Frankrikes ihärdigaste fiende, detta till och
med på sitt eget lands bekostnad. Han stred olyckligt i Pommern, han förlorade
Finland, och Bernadotte skulle från Danmark öfverföra 35,000 man till södra Sverige.
Detta företag kom visserligen icke till stånd. Missnöjet med konungen var stort och
växte; slutet blef, att han den 13 mars 1809 blef afsatt. En riksdag inkallades, som
upphöjde hans farbroder, Karl XIII, på tronen och valde prins Kristian August af
Augustenburg till tronföljare. En rad af fredsslut följde — med Ryssland, Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
