Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
muhammedan som fulländade människor. Sa följde Schillers Fiesco, en skildring
af en politisk revolution mot hårdt tyranni, och Kabale und Liebe, en framställning
af den grymmaste motsats mellan ideal och verklighet, en flammande anklagelse
mot ståndsfördomar och mot småstatsväsendets sociala elände. Medan de britiska
kolonierna i Nordamerika stredo för sin frihet och den franska revolutionens blixtar
lyste, predikade tyska skalder omstörtning och diktade tyrannmord — men intet
omsattes i verklighet, allt fortlefde som ideer.
Redan 1772 hade idealistiskt anlagda studenter i en med ekar bevuxen dal utanför
Göttingen stiftat ett diktarförbund, kalladt Hainbund. De kallade sig »barder»,
svärmade för tro och vänskap, dygd och fosterland och hatade laster, slafveri och
fransmän samt dessas tyska efterbildare inom poesien. Under Klopstocks beskydd
ville de bilda en skalderepublik. Hölty, Voss, Leisewitz, bröderna Stolberg med flere
hörde till förbundet, Burger och Claudius stodo det nära. Men de heliga anfallen
af rysning dogo bort, och Kiopstocksriket föll sönder, innan det ännu riktigt
upprättats. Men förbundet verkade dock väckande i flere afseenden: dess Musenalmanach
utgör den viktigaste källan till den nu framvällande tyska lyriken, Hölty sjöng fina,
djupt kända dikter, Voss glänste som lyriker och öfversättare af Iliaden och Odysseen,
Burger skapade den dramatiskt upprörda balladen, full af lidelse och dyster fantasi.
Samtidigt fann den mångsidige Herder i medeltiden estetiska ideal: andakt och
ridderlig ara, kärleks värme och borgarkraft; han, Hermann, La väter, Jung-Stilling,
Claudius, Jacobi med flere uppträdde mot den från Frankrike importerade, i många
afseenden frivola upplysningen, hvars främste representant var den alsterrike, sinnlige,
elegante Wieland. Denne erhöll en försvarare i Fredrik den Store, som 1780 på
franska utgaf en skrift om tyska litteraturen; den var spirituell men förrådde en
rörande okunnighet: Goethes Götz erhöll där en ordentlig afbasning.
Det var många, som i likhet med konungen hyllade toleransen på det religiösa
området samt upplysningen: sa Mendelssohn och Nicolai i Berlin, Lessing i
Wolfen-biittel och Kant i Königsberg. Kant förklarade 1784: upplysning ar andlig myndighet,
men de flesta människor äro ännu omyndiga. Från förnuftet, som säger till människan:
»du skall», från det sedliga idealet, som lefver inom henne, trodde han sig kunna
sluta sig till frihet, odödlighet, Gud. Sedligheten ar för honom en plikt, synes honom
som en gudstjenst. Med Lessing hoppades han på en tid, som skulle göra all kyrklig
tro onödig. Äfven Herder nådde fram till den satsen: »teologien ar ett fritt studium
och vill ej vet# af någon slafsjäl». I sitt verk Ideen zur Philosophie der Geschichte
der Menschheit skapade han en storartad bild af natur och människa, betingade af
lagbundenhet. För honom ar humanitet historiens och religionens mål. Om Kant
ledde fram till skarpsinnigt tänkande, sa förde den fantasirike Herder till skiftande
lif; båda lade härigenom grunden till den moderna filosofien.
Den tyska diktningens klassiska tid hade strålande frambrutit, den andra, den
tyska renässansens tid. Året efter Fredrik II:s död utkommo Goethes Iphigenia och
Schillers Don Carlos. Liksom på sin tid de upplysta andarne samlades vid de
små italienska furstehofven, sa uppstod nu i Weimar ett modernt Florens. I hertig
Karl Augusts residensstad verkade Wieland, Herder, Goethe och Schiller. Weimar
utgjorde en tid bortåt Tysklands glänsande medelpunkt på den andliga odlingens
och umgängeslifvets område. Hofvets, diktarnes och vetenskapsmännens kretsar
sammanväfdes här till ett helt af den finaste och mest ideella art. De mest framstående
främlingar kommo och gingo. Universitetet i det närbelägna Jena stod i sin högsta
blomstring.
Skilda strömningar förde till samma mål. Klopstock hade med hela sin själ
invigt sig till diktarens konst och höjt diktarens kall till ett slags prästadöme. Han
blef skaparen af det nyare skaldespråket, som han förstod att med sublim kraft
behärska. Af annan art var Lessing. Han kände sig ej blott som skald utan äfven
som lärd och kritiker. Hans lifsgrund var själfständighet och andlig
vapenduglighet, hela hans lif var en rastlös sträfvan efter sanning. Som Klopstock adlade
diktarnes stånd, sa adlade han litteratörernas. Herder blef målsmannen för en poesi,
som diktar fritt ur hjärtat. Winckelmann ställde fram för samtida perukstockars
ögon Greklands gudar i deras lugna höghet, med glädjens lätta ledband styrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
