Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TYSKA KULTURLIFVET.
601
Johann Wolfgang von Goethe
på romerska campagnan.
Malning af J.
H.W.Tischbein.
saliga människor. Med skaparkraft tecknade han ett renare, större folk och fostrade
därigenom ett släkte af hvad man ville kalla senfödda hellener, fyllda af känsla för
.grekisk skönhet och harmoni.
I Weimar skapade diktarfurstarne sina mest betydande verk. Herder upplefde
•där, särskildt på 1780-talet, sina lyckligaste dagar. Han stod i ett mycket nära
förhållande till Goethe, och hans rika begåfning nådde här sin fulla utveckling. Då
utkommo hans hufvudarbeten: Vom Geiste der Ebräischen Poesie och de
ofvannämnda »ideerna». På poesiens område åstadkom han förträffliga öfversättningar,
men hans tankerikedom trädde dock mer omedelbart fram i hans prosaverk. Hans
inflytande på kulturlifvet i slutet af 1700-talet var stort; som universaltalang har han
nästan mer an någon annan gifvit uttryck åt tidens ideer. Af annan karaktär var
Wieland, den mest framträdande representanten för glad lefnadsnjutning. Nu skapade
han sitt bästa arbete, den berättande dikten Oberon, som i klarhet, elegans och
fantastisk färgprakt knappast har sin like.
Men sin egentliga betydelse fick Weimar och därmed den tyska litteraturen icke
genom Herder och Wieland utan genom Goethe och Schiller under de ar, från 1794
till 1805, då de voro förenade i innerligt vänskapsband och gemensamt arbete. Till
anda och form äro Goethes Iphigenia och Tasso barn af de landskap, där »myrten stilla,
högväxt lagern står»; de äro frukter af hans italienska resa 1786—88. Efter
hemkomsten tycktes hans poetiska alstring afmattas; då var det, som ett vänligt öde
förde honom till den yngre, eldige Schiller, hvilken återgaf honom tron på hans genius.
Var Goethe en lyckans son, sa hade Schiller att kämpa mot bekymmer och nöd.
I Don Carlos predikade han tankefrihet. Därpå egnade han sig under någon tid åt
.historien, åt Kants filosofi och åt antikens konst och kämpade sig sa fram till harmoni.
Världshistoria V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
