Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Frankrike och England i strid om Nordamerika. - 4. Orsakerna till affallet från moderlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 P. DARMSTAEDTER, NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.
Redan i första hälften af det sjuttonde århundradet hade fransmännen gjort sig
hemmastadda och anlagt faktorier och missionsanstalter i landet vid de stora sjöarne.
År 1673 uppnådde jesuitpatern Marquette och pälshandlaren Joliet flodernas fader,
hvilken Robert de La Salle 1682 befor ända ut till Mexikanska golfen. På d’essa
expeditioner grundade sig de franska anspråken på Mississippiområdet, som konungen
till ära kallades Louisiana. Om en egentlig kolonisation kunde det visserligen ej
vara något tal, man kunde snarast jämföra fransmännens framträngande med
européernas i det inre Afrika. På landkartan utbredde sig fransmännens välde öfver
oerhörda vidder, i verkligheten inskränkte det sig till en rad fort, som med långa
mellanrum sträckte sig från New Orleans ända till Montreal och Quebec.
Gifvetvis var man på engelsk sida ej blind för den fara, som låg i en utsträckning
af det franska inflytandet på landet innanför de britiska kolonierna, men Stuartarne
voro den franska kronans bundsförvanter och pensionärer, och först efter Wilhelms
af Oranien tronbestigning begynna de stora krigen om herraväldet i Amerika. I
freden i Utrecht (1713) inhöstade engelsmännen sin första vinst, då Akadien, det
nuvarande Nya Skottland, afträddes till dem och det mellan båda nationerna omstridda
New Foundland erkändes som britiskt.
Men långt viktigare är det stora dramats andra akt, den stora strid, som
började under det österrikiska tronföljdskriget. Trots freden i Aachen, som 1748
afslutade sistnämnda krig, fortsattes striderna i Amerika. Vid denna tid hade den
angelsaksiska kolonisationen nått fram till Alleghany-bergen, handelsmän och jägare
hade redan förut börjat öfvergå dem, och med befolkningens raska tillväxt kunde
det ej vara tvifvelaktigt, att nybyggare snart skulle följa efter i dessas spår. Men
detta kunde fransmännen ej tillåta. De gjorde anspråk på landet väster om
vattenskiljaren, och för att afspärra vägen för engelsmännen lät den franske
generalguvernören upprätta en rad fort från sjöarne till Ohio. Regeringen i kolonien
Virginia skickade den då 21-årige George Washington att beklaga sig öfver de
föregifna gränskränkningarne. Men fransmännen fortforo med sina befästningar, och
vid öfre Ohio, där nu för tiden Pittsburgs skorstenar ryka, anlade de ett fäste, som
fick namnet Fort Duquesne efter Nya Frankrikes generalguvernör. Efter några månader
kom Washington igen med en liten truppstyrka för att drifva bort fransmännen med
våld, men han blef besegrad. Dessa gränsstrider blefvo begynnelsen till ett krig
mellan England och Frankrike, ur hvilket inom kort det stora sjuåriga kriget i
Europa utvecklade sig.
I början hade fransmännen öfverhand. De hade indianerna på sin sida, och det
lyckades dem ej blott att försvara det omstridda området utan äfven att göra flere
eröfringar. Först sedan Pitt skickat mera krigsfolk till Amerika, vände sig bladet.
1758 föll Fort Duquesne i briternas händer, och då general Wolfe året därpå
besegrade den tappre fransmannen Montcalm vid Quebec och eröfrade detta »Kanadas
Gibraltar», var det afgjordt, att den angelsaksiska rasen skulle blifva Nya
världens herre. I freden i Paris (1763) måste Frankrike afstå Kanada samt landet mellan
sjöarne, Alleghany-bergen och Mississippi till England. Den väster om floden belägna
delen af Louisiana jämte en smal landremsa öster om flodmynningen med staden
New Orleans afträddes till Spanien.
4. Orsakerna till affallet från moderlandet.
De 1763 afslutade striderna mellan England och Frankrike hade den allra största
betydelse för Amerikas följande historia. De britiska kolonierna voro nu säkra om
det rika inlandet väster om Alleghany-bergen och på samma gång befriade från
Frankrikes hotande grannskap; nu var det endast Spanien, som med England delade
herraväldet öfver kontinenten, och det var ej längre någon stormakt; kolonierna hade
ej vidare något behof af moderlandets beskydd. Äfven i ett annat hänseende blef
kriget af stor betydelse. Mångtusende amerikaner hade under kriget kämpat i de
britiska leden, och officerare och soldater hade under striderna på öppna fältet, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
