Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Orsakerna till affallet från moderlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 P. DARMSTAEDTER, NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.
handlingsfrihet. Efter hans förslag skulle de amerikanska kolonierna betala tull på
glas, vin, olja, bly, färger, papper och té. De häraf härflytande inkomsterna voro
icke såsom 1765 afsedda för riksförsvaret utan skulle tjena till att göra aflönandet
af de kungliga ämbetsmännen i kolonierna oberoende af de koloniala
legislaturer-nas bevillning. Den nya akten, som beräknades skola inbringa 40,000 pund, var
i ekonomiskt hänseende ännu mindre betydande än stämpelakten, och man kan
icke säga, att den kränkte lag eller sed. Men amerikanerna, som ingalunda glömt
sin seger 1766, voro nu icke sinnade att godkänna den spetsfundiga åtskillnad
mellan inre och yttre beskattning, som de själfva kort förut uppställt, och beslöto att
lika litet underkasta sig den nya som den gamla skattelagen. Bojkotten på engelska
varor, som 1765 befunnits vara det verksammaste medlet, blef återigen förordad,
koloniallegislaturerna afgåfvo nya protester, hvilka besvarades med upplösning af dessa
församlingar, och återigen kom det till våldsamheter. Framför allt var motståndet
hårdnackadt i staden Boston. Regeringen ditsände två regementen, men då kom det
till oupphörliga slitningar mellan borgare och soldater och den 5 mars 1770 till ett
gatuupplopp, som kostade några af de förra lifvet. Det var den så kallade
Boston-massakern, som sedan utmålades i mycket öfverdrifna färger för att ytterligare
upp-drifva den redan förut starka förbittringen.
När detta skedde i Amerika, hade regeringen i England dock redan börjat slå
till reträtt.
Den nya skattelagen hade fullständigt förfelat sitt ändamål: efter afdrag af
omkostnaderna skall behållningen hafva uppgått till 259 pund - de militära
anordningarne hade kostat öfver 170,000 pund. Därtill kom bojkotten, som återigen
framkallade högljudda klagomål af britiska affärsmän. Så beslöt den britiska regeringen,
med lord North i spetsen, att föreslå parlamentet att återkalla äfven denna akt. Af
alla de påbjudna tullarne lemnades endast tetullen kvar; den utgjorde endast tre
pence pr pund och var sålunda utan någon finansiell betydelse, men den skulle vara
kvar som ett slags Gesslerhatt, som en symbol af parlamentets suveränitet.
Till en början lade sig spänningen i Amerika något. Men lugnet blef ej
långvarigt - därtill hade upphetsningen varit för stark, och man hade allför mycket vant
sig att trotsa myndigheterna och vid allahanda våldsamheter. En till krigsflottan
hörande kutter, som var stationerad vid kusten af Rhode Island, hade gjort sig
särskildt hatad genom sin energiska uppsikt öfver smuggleriet. När skeppet i juni 1772
råkade stranda, blef det under natten öfverfallet och antändt af borgare från
Provi-dence. Det var en oerhörd våldsgärning, och regeringen var naturligtvis besluten
att utplåna den skymf, som tillfogats den britiska flaggan. Men ehuru saken var
känd af tusenden, lyckades man ej få någon fast. I kolonierna tog man öfverallt
parti för ogärningsmännen, och legislaturen i Virginia tog sig af det förefallna
anledning att efter mönstret af kommittéer, som redan voro verksamma i
Massachusetts, tillsätta ett permanent utskott, som skulle underhålla ständig korrespondens
med systerkolonierna och komma öfverens med dessa om gemensamt uppträdande.
Sådana utskott tillsattes sedan i flere kolonier, och därmed var den revolutionära
organisationen i sina grunddrag redan gifven.
Nu föll också gnistan i krutfjärdingen. Efter återkallandet af den senaste
skattelagen uppehöllo amerikanerna endast bojkotten på té, åtminstone sådant, som
infördes från England, ty massor af té infördes genom smuggling och förbrukades.
För att komma åt smugglingen och tillika hjälpa det djupt skuldsatta Ostindiska
kompaniet beslöt nu regeringen att för det té det exporterade till de amerikanska
kolonierna godtgöra kompaniet den i England betalade tullen af 12 pence och endast
fordra 3 pence tull i Amerika. Det hade tvifvelsutan varit mycket förnuftigare att
betala kompaniet 9 i stället för 12 pence i England, men man höll hårdnackadt fast
vid häfdandet af parlamentets beskattningsrätt. Efter regeringens förhoppning skulle
amerikanerna som praktiskt folk fröjda sig åt att få dricka så billigt té - teet var
nu billigare i Amerika än i England - och ej vidare taga någon anstöt af den
obetydliga tullsatsen.
Men däri hade man grundligen misstagit sig. Man hade i England ännu icke
fått klart för sig, att amerikanerna betraktade hela striden ej som en penning- utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
