Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Orsakerna till affallet från moderlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORSAKERNA TILL AFFALLET FRÅN MODERLANDET.
21
A MONUMENTAL INSCRJPTION
ÖN THE
Fifth of March.
a fw LIN ES
Ön the Enlargement of
EBENEZER RICHARDSON,
Convicted of MURDER
Boston-massakern.
Titelvinjett i ett samtida flygblad.
som en rättsfråga och därför måste uppfatta denna manöver som ett
besticknings-försök. Därför beslöto de också att fortfara med bojkotten på té. I Philadelphia
och New York kunde té öfver hufvud taget ej föras i land, i Charleston fördes det
väl i land men blott för att förvaras i fuktiga källare, där det fördärfvades; i
Boston öfverföllos teskeppen på kvällen den 16 december 1773 af en hop till indianer
utklädda personer, som vräkte hela lasten, 342 kistor, i sjön.
Detta var utan tvifvel en fräck förolämpning mot den engelska regeringen och
ett svårt öfvergrepp mot den enskilda eganderätten. Emellertid gingo de
makthaf-vande i England alldeles för långt i sin i och för sig väl motiverade förbittring och
svarade med godtyckliga och olagliga tvångsåtgärder, som - sådan amerikanernas
sinnesförfattning nu en gång var - måste göra konflikten obotlig. En lag förklarade
Bostons hamn stängd och hotade därmed denna stad, som för hela sin existens
var hänvisad till sjön, med ekonomisk tillintetgörelse, en annan lag ändrade i
viktiga punkter kolonien Massachusetts’ författning, en tredje bestämde, att i vissa
fall personer icke skulle dömas i Massachusetts utan i England. Vid samma tid
utfärdades den s. k. Quebec-akten, som för Kanada förordnade en absolut,
byråkratisk regering; ehuru denna lag saknade hvarje sammanhang med engelska
regeringens åtgärder i de tretton kolonierna, trodde man sig där hafva anledning att
befara något liknande.
Den britiska regeringen hade väntat, att motståndet mot tvångslagarne, som ju
blott angingo Boston och Massachusetts, också skulle inskränka sig till denna
koloni. Men känslan af samhörighet var redan så mäktig och organisationen genom
korrespondensutskotten så långt framskriden, att England såg sig mött af samtliga
koloniers motstånd. På initiativ af Massachusetts’ legislatur sammankallades åter
liksom 1765 en församling af delegerade från de olika kolonierna, som
sammanträdde i Philadelphia den 5 september 1774. I denna andra kongress, i hviken alla
kolonierna utom Georgia deltogo, antingen genom ombud för de lagliga legislaturerna eller
genom delegerade från revolutionära församlingar, var det ingen brist på radikaler,
som sågo sitt mål i koloniernas oberoende. Men de moderate behöllo dock
öfverhand, och man stannade vid en rättighetsförklaring, som tillerkände det britiska
parlamentet befogenhet att bona fide reglera koloniernas yttre handel. Men
kongressen förkastade afgjordt parlamentets beskattningsrätt och frånkände det äfven
kompetens att göra några ändringar i koloniernas författningar. I anslutning härtill
förklarade den de 1774 utfärdade tvångslagarne för ogiltiga, och för att framtvinga
deras återkallande upplifvades bojkotten på engelska varor. För att i handling
omsätta dessa beslut tillsattes särskilda utskott, som utvidgade den redan bestående
revolutionära organisationen. Till sist beslöt kongressen att ånyo sammanträda i
maj månad påföljande år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
