Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Befrielsekriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFRIELSEKRIGET.
23
Striden vid Lexington.
Kopparstick af F. Godefroy.
lugn, en orubblig säkerhet, ett klart, följdriktigt tänkande och en utomordentlig
finkänslighet i sättet att behandla människor.
När Washington den 3 juli 1775 vid den berömda almen i Cambridge öfvertog
befälet öfver koloniernas stridskrafter, hade de britiska trupperna vunnit en, låt
vara icke betydande framgång i den blodiga träffningen vid Bunker-Hill. Det
behöfdes långa förberedelser, innan han kunde våga ett angrepp på Boston; först i
mars 1776 grep han till offensiven och tvang den britiska besättningen att utrymma
staden.
Amerika var nu fritt, ingen britisk soldat stod vidare på de tretton koloniernas
jord, och från alla håll hördes rop på en själfständighetsförklaring. Äfven för
kongressen måste det stå klart, att en dylik förklaring skulle verka tändande på
massorna och var en nödvändig förutsättning för att kunna sluta förbund med
främmande makter. Den 4 juli 1776 antogs den märkvärdiga förklaring, som grundade
Förenta staternas Oafhängighet. - »Vi i kongressen församlade ombud för Amerikas
Förenta stater», heter det i den berömda urkunden, »förklara härmed högtidligt, att dessa
förenade kolonier äro och rättsligen skola vara fria och oafhängiga stater och att de
äro lösta från sin underdånighet under den britiska kronan.»
Genom oafhängighetsförklaringen uppstod sålunda en ny statsbildning,
Nordamerikas Förenta stater. Men äfven hvar och en af de tretton staterna såg sig nu ställd
inför uppgiften att anpassa sig efter det nya läget. Liksom unionens organisation
föregått den formella Själfständighetsförklaringen, så hade också några af kolonierna
redan före den 4 juli på anvisning af kongressen gifvit sig själfständiga regeringar.
De andra följde nu efter, och så förvandlade sig de förutvarande engelska kolonierna
till själfständiga republikanska stater. Därvid öfverfördes de gamla
kolonialförfatt-ningarnes schema på de nya staternas konstitutioner; i spetsen för den verkställande
makten stod fortfarande en guvernör, fastän icke mera utnämnd af kronan utan vald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
