- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
69

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Inbördes krig och rekonstruktion.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INBÖRDES KRIG OCH REKONSTRUKTION.

69

Strid en mellan » Monitor » OCh » MerrimaC ». Tecknin g af J. O. Davidson i Battles and leaders of the civil war.

härar, var hvarje förlust för den konfedererade arméen oersättlig, och trots all Lees
heroism kunde den afgörande katastrofen ej längre uppskjutas. Den 9 april 1865,
nära fyra år efter det fientligheterna tagit sin början, måste han böja sig för
öfvermakten och gaf sig (vid Appomattox Court House) åt Grant, som sedan mars -1864
haft öfverbefälet på den östra krigsskådeplatsen. Några veckor därefter sträckte
äfven de konfedererades återstående .truppafdelningar vapen.

Nordstaterna hade icke börjat inbördeskriget för att tillintetgöra slafveriet utan
för att uppehålla unionen. Men under krigets gång blef det allt tydligare, att
slafveriet var den egentliga orsaken till striden. Det var slafveriet, som gifvit anledningen
till de ständiga tvisterna mellan Söder och Nord, till secessionen och till
inbördeskriget. Den logiska följden af denna insikt var, att slafveriet måste falla, om krigets
fruktansvärda offer icke skulle hafva varit förgäfves.

I krigets början hade redan hänsynen till de unionstrogna slafstaterna
nödvändiggjort ett försiktigt uppträdande i siaffrågan. Lincoln hade därför gång på gång
desavuerat generaler, som i sin alltför stora ifver emanciperat slafvarne i eröfrade
områden. Däremot ställde sig regeringen på den ståndpunkten, att slafvar, tillhöriga
rebeller, som fallit i dess händer, ansågos som krigskontraband och följaktligen
konfiskerades. De blefvo sedan försatta i frihet och användes för allahanda
militära ändamål.

Denna ursprungliga ståndpunkt fann sig presidenten emellertid snart föranlåten
att öfverskrida. Slafvarne bidrogo såtillvida till att stärka konfederationen, att de
förrättade det mesta af det fredliga arbetet i Södern och sålunda gjorde det möjligt
för alla fria män att draga i fält, medan Nordens härar ej kunde tillgodogöra sig de
armar, som behöfdes för industrien och jordbruket. Sydstaternas slafvar användes
till och med i fält, såsom vid trängen, vid befästningsarbeten, i köket samt för
arbeten, som i uniotisarmeen måste utföras af reguliära soldater. Blefve dessa slafvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free