Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Inbördes krig och rekonstruktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 P. DARMSTAEDTER, NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.
på ökad afsättning för sina varor i den frihandelsvänliga Södern. Men trots alla
ansträngningar af sydstaternas vänner kunde icke det faktum bortresoneras, att
krigets yttersta grund var slafveriet, och Västeuropas regeringar drogo sig dock för
att öppet bistå en stat, som var byggd på en af hela den civiliserade världen
afskydd institution.
Södern måste ovillkorligen duka under; det är blott underligt, att den kunde hålla ut
så länge mot en sådan öfvermakt. Detta hårdnackade motstånd förklaras icke minst
däraf, att äfven Söderns folk trodde sig hafva en rättvis sak att kämpa för. De
voro klippfast öfvertygade om sin goda rätt, de föreställde sig, att Norden ville
underlägga sig deras land och röfva deras tillhörighet, de trodde sig kämpa för frihet
och egendom.
Liksom i många andra krig var det ett hufvudsyfte för de båda arméerna att
intaga fiendens hufvudstad. Mellan Washington och Richmond, som endast ligga
180 kilometer från hvarandra, ungefär så långt som mellan Stockholm och Linköping,
utkämpades de blodiga strider, som under fyra år höllo världen i spänning. Men
hvarken de konfedererades djärfva framryckande öfver Potomäc eller unionsarmeens
infall i Virginia ledde till något afgörande. De konfedererades framstötar mot Maryland
och Pennsylvania strandade på Nordens öfvermakt, och unionstruppernas angrepp
i Virginia tillbakavisades genom Lees öfverlägsna krigskonst. Trots talrika blodiga
slag vacklade sålunda striden fram och tillbaka utan afgörande. Det lyckades
hvarken de konfedererade att eröfra Washington eller unionsarmeen att intaga
Richmond och afgjordt besegra Lee.
En gång var Washington visserligen nära att intagas af fienden men då ej från
land- utan från sjösidan. De konfedererade hade bemäktigat sig ett af unionens
krigsskepp »Merrimac» och förvandlat det till pansarfartyg. Detta åstadkom stor
förödelse bland unionens träskepp och var redan på god väg att förstöra dess flotta
för att sedan gå uppför Potomäc och förstöra unionens hufvudstad. Men skedde så,
var det fara för handen, att Söderns vänner i Europa skulle erkänna dess oberoende.
Detta förhindrades, då »Merrimac» i mars 1862 dukade under för det af
svenskamerikanen John Ericsson konstruerade pansartornskeppet »Monitor», en strid,
som gjort epok i sjökrigshistorien. Sydstaterna hade ingen större skeppsstyrka till
sitt förfogande, och Lincoln hade redan i april 1861 förklarat deras kuster i blockad.
Sedan unionsflottan blifvit organiserad för denna uppgift, kunde blockaden verksamt
genomföras, så att det blef omöjligt för de konfedererade såväl att utföra bomull
som att fylla sina behof af krigsmateriell, hvilka på grund af den inhemska
industriens efterblifvenhet ej kunde fyllas inom landet. New Orleans, den största
handelsstaden i hela »bomullskonungariket», hade redan i krigets andra år (1862) fallit i
nordstaternas händer, och sydstaternas viktigaste hamnplatser besattes med
unionstrupper. Vid krigets slut förfogade konfederationen icke öfver en enda hamn.
Då sydstaterna sålunda voro till sjöss afspärrade från yttervärlden, behöfdes
endast att innesluta dem äfven från landsidan för att slutligen förlama deras
motståndskraft i en dödande omfamning. I Virginia hade unionen visserligen ingen
general, som var vuxen de konfedererades anförare Lee, men däremot leddes deras
trupper i Mississippidalen af sådana män som Grant, Sherman och Thomas. Redan
1862 eröfrade unionsarmeen största delen af staten Tennessee. Efter intagandet af
Vicksburg genom Grant (4 juli 1863) behärskade den Mississippidalen och afskar de
väster om denna flod belägna staterna från konfederationen. Genom Grants seger
vid Chattanooga (24-25 november 1863), eröfringen af Atlanta (2 september 1864)
och Shermans marsch tvärsigenom Georgia ut till Atlantiska kusten afskars
förbindelsen mellan Virginia och Golfstaterna och träffades »bomullskonungariket» midt
i hjärtat.
Till följd af blockaden och ockupationen af vidsträckta landområden genom fiendens
trupper blef det allt svårare för de konfedererade att utrusta, proviantera och förstärka
sin hufvudarmé i Virginia. Medan unionen lätt kunde utfylla luckorna i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
