Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Industristat och världsmakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 P. DARMSTAEDTER, NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.
Bortsedt från tullpolitiken stod ett statens ingripande i näringslifvet i strid mot
den traditionella åskådningen, enligt hvilken staten uteslutande är till för att uppehålla
den yttre rättsordningen. Blott under synpunkten att skydda den fria konkurrensen,
hvilken ansågs som en grundpelare just för denna rättsordning, kunde ett ingripande
af statens lagstiftande makt försvaras, och i öfverensstämmelse därmed blef det
bildandet af monopol, som man sökte förhindra genom de s. k. antitrust-lagar, som i de
enskilda staterna och i förbundet utfärdades mot kapitalkoncentrationen. Denna
lagstiftning hade emellertid ingen annan påföljd, än att saken antog andra juridiska
former än dittills; just efter utfärdandet af dessa lagar började trusterna, såsom man
vant sig att kalla hvarje sådant till monopol sträfvande jätteföretag, taga en oerhörd
framgång. Man började småningom också öfvertyga sig därom, att man hittills följt en
oriktig väg och att det icke kommer an på att tillintetgöra trusterna utan att
underkasta dem er verksam statskontroll.
Trusternas maktställning i Förenta staterna berodde icke minst på deras förbindelse
med transportföretagen. Järnvägarne äro i Amerika, i synnerhet i Västern, en
väldig maktfaktor. Hela staters välfärd beror af dem, en förändring i fraktafgifterna
kan störta tusenden i fördärfvet. Byggandet och driften af järnvägar lemnades i
Förenta staterna med få undantag åt den privata företagsamheten, och amerikanerna
visa med stolthet på samfärdsväsendets storartade utveckling under den fria
konkurrensens system. Unionens järnvägsnät öfverträffar hela Europas, och äfven
i drift, i person- och särskildt godsbefordring ega de amerikanska banorna många
företräden. Inom järnvägsväsendet framträdde under de senaste årtiondena samma
tendens till koncentration och till den fria konkurrensens utestängande som inom
industrien. Järnvägsbolagen träffade aftal om tariffer eller uppgingo i hvarandra,
och till slut kom konsolideringen så långt, att ett halft dussin stora bolag
behärskade unionens viktigaste banlinier. Liksom i de stora industriella företagen är det
också här enskilda män, »järnvägskungarne», som utöfva det bestämmande
inflytandet eller, såsom man kallar det i Amerika, »kontrollera» banan.
Småningom har man börjat inse, att krafternas obegränsadt fria spel inom
trafikväsendet likaväl som inom storindustrien måste leda till monopol, till den
fria täflingens förintande och till en kolossal maktställning för ett fåtal företag och
personer och att statens ingripande är nödvändigt för att trygga allmänhetens
intressen gentemot kapitalväldets tyranni. I de särskilda staterna har en rad lagar
påbjudits för att underkasta banorna statens kontroll, lagar, som dock gifvetvis endast
gälla innanför statens gränser. År 1887 försökte förbundslagstiftningen, som endast
har bestämmanderätt rörande samfärdseln mellan olika stater, att genom den s. k.
Interstate commerce act aflägsna de värsta missförhållandena. De hemliga rabatter,
som beviljats enskilda företag, förbjödos, och tillika inrättades en
förbundsmyndighet, the Interstate commerce commission, med rätt att stämpla vissa fraktsatser som
orättvisa och obilliga. Då verkningarne af denna lag voro högst obetydliga, antog
kongressen på presidenten Roosevelts yrkande 1906 en ny lag, som gaf nyssnämnda
myndighet rätt att själf fastställa fraktsatser och sålunda för förbundet
möjliggjorde en verksam kontroll öfver järnvägarne. Alltmer har man sålunda på senaste
tiden brutit med laissez-aller (fuire)-systemet, och troligt är, att unionen skall nödgas
fortsätta med det sålunda påbörjade ingripandet i näringslifvet för att värja sig mot
det i truster och järnvägar samlade storkapitalets öfvermakt. Många hålla före, att
följden måste blifva, att staten rent af öfvertager järnvägarne.
Äfven i statens ställning till striden mellan kapital och arbete började en brytning
med det förgångna på att genomföras.
Den amerikanska arbetarrörelsen hade väsentligen varit af ekonomisk natur
och i hufvudsak gestaltat sig som en strid mellan arbetare och arbetsgifvare
om arbetsvillkoren. Bland ett folk med så eminent praktisk läggning, med så
utpräglad demokratisk statsordning och med så goda möjligheter äfven för arbetarne
att komma fram till rikedom och anseende fanns ringa anledning för dessa att jaga
efter politiska framtidsutopier. Bland de från Europa invandrade fann väl socialismen
i dess olika skiftningar talrika anhängare, men den stora mängden af amerikanska
arbetare stod alltjämt kvar på verklighetens grund och sträfvade blott att inom gränserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
