Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Staterna i det latinska Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATERNA I DET LATINSKA AMERIKA.
111
Sydamerikanska folkdräkter.
Färgskiss af Rugendas.
Ehuru Mexiko först sent anslutit sig till oafhängighetsrörelsen, dröjde det ej
länge, innan upplösningstendenserna äfven där gjorde sig gällande. De små
provinsial-distrikten i Centralamerika hade alltid endast varit löst förbundna med
vice-ko-nungadömet Nya Spanien. Till en början hade de funnit ett ryggstöd för sin
Oafhängighet i Iturbides kejsardöme. När detta inom kort upphörde, gingo de små
staterna sin egen väg. De grundade 1823 Centralamerikas federationsrepublik, som
nödtorftigt hängde ihop till 1839, ehuru den ej mindre än de särskilda staterna nästan
utan afbrott skakades af inre strider. Då brast äfven detta lösa band. De små
republikerna drefvos isär genom motsatserna i intressen, och äfven om en och annan
maktlysten president i det följande återupptog tankarne på en centralamerikansk
sammanslutning, så blefvo dessa nästan alltid omintetgjorda genom inre strider.
På striden om Oafhängighet och medborgerlig frihet följde nästan öfverallt i
det spanska Amerika längre eller kortare inbördeskrig, so.m ledde till diktatur.
Förgäfves hade den konstituerande kongressen i Bolivars columbiska republik
bemödat sig att införa ett slags parlamentariskt regeringssätt. På hvarje försök att
inskränka Bolivars diktatoriska myndighet hade denne svarat med en spelad
afsägelse, och hans drabanter hade hvarje gång lyckats så grundligt uppskrämma
civilmyndigheterna, att diktatorn mot blott skenbara eftergifter blef ombedd att återtaga
regeringen. Men så småningom tröttnade förbundsstaterna ej mindre än
centralparlamentet vid denna ende mans förmynderskap. När Bolivar 1829 för kongressen
återigen yppade sin beredvillighet att träda tillbaka, blef anbudet till hans
öfverraskning godkändt. Emellertid betydde denna händelse dödsstöten för den
columbiska republiken. De olika delarne, som dittills sammanhållits genom Bolivars
maktfullkomlighet togo nu sina öden i egen hand, ehuru militärdiktaturen äfven
inom dem förblef den typiska regeringsformen.
Vid den stora upplösningen kom det egentliga Columbia bäst ur spelet; det
konstituerade sig till republiken Nya Granada med samma gränser som det gamla vice-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
