Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Andliga makter i restaurationens tidsålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 H. ULMANN, EUROPA UNDER REAKTIONENS TIDSÅLDER.
när, hvad en äldre,, ännu af upplysningens anda fullt genomträngd historiker som
Schlosser trots erkända svagheter åstadkommit.
Men pånyttfödelsen af denna disciplin, dess ombildning till den vetenskap, som
jämte den moderna naturvetenskapen behärskat största delen af det nittonde
århundradet, kom från Niebu.hr. Med genialisk kraft upptagande en äldre tanke, visade
han i originella arbeten till Roms historia, huru forskningen genom referenternas
medium kunde nå fram till händelserna i det förgångna. Därtill gjorde han det till
historieskrifvarens uppgift att för eftervärlden upprulla händelsernas gång i ett
sammanhang. Leopold Ranke, som 1824 gjorde epok med sitt förstlingsverk, står väl
otvifvelaktigt i metodiskt hänseende på Niebuhrs axlar. Men ingen har före denne
århundradets genialaste och produktivaste historieskrifvare så grundligt korrigerat
uppfattningen af historien som en den stridande teologiens eller rättsvetenskapens tjenarinna
eller som ett medel för estetisk uppfostran, som Ranke i sin enkla sats, att det
endast kommer an på att fastställa, hur det varit. I förbigående sagdt förgriper
man sig på sådana gyllene ord, om man därur söker framdeducera, att det har
fattats Ranke förståelse för blifvandet, utvecklingen.
Inom geografien påvisade Ritter sammanhanget mellan jorden och dess
mänskliga bebyggare. Men den naturvetenskapliga eran för geografien hade redan gifvit
sig tillkänna. Genom den först af Kant uppställda, men sedan af Laplace 1796
såväl mekaniskt som astronomiskt själfständigt bestyrkta teorien om vårt solsystems
bildning genom förtätade gasmassor hade en länge fasthållen förklaring vunnits
öfver jordens äldsta historia. Dess ställning till världsalltet behandlades redan
1827 i Alexander von Humboldts föreläsningar i Berlin, hvilka han sedan utförde
vidare i sin »Kosmos». Han gagnade äfven geografien genom flitigt bearbetande af
sina forskningsresor under samarbete med olika slags specialister i Paris. Men ännu mer
trängdes denna disciplins historiska sida tillbaka genom de geologiska studiernas
framsteg. Ersättandet af Buffons och Cuviers så kallade katastrofteori genom
engelsmannen Lyells snillrika förklaringar, enligt hvilka förändringarne i jordytan
åstadkommits under loppet af långa tidrymder genom alltjämt verksamma naturkrafter,
har nödvändiggjort användningen af den genetiska principen inom jordkunskapen.
Utvecklingstanken, som redan varit så fruktbringande för hela det andliga lifvet,
eröfrade nästan samtidigt äfven det biologiska gebitet. Ännu 1828 kunde Cuvier i
Frankrike finna gehör för sin åsikt om ett flertal oföränderliga typer inom
djurvärlden (gentemot Geoffroy S:t Hilaire, som i något vidsträcktare mening
återupp-upptagit den lamarckska uppfattningen om organismernas utveckling under växlande
existensvillkor). Men redan voro motsatta krafter i rörelse inom anatomi och
jämförande anatomi. År 1827 hade den störste af alla embryologer von Baér kungjort
sin upptäckt af däggdjurens ägg, ett år senare började hans »Djurens
utvecklingshistoria» offentliggöras.
Inom den rena matematiken verkade äfven under denna period bogt begåfvade
fransmän, och äfven inom mekaniken gingo den polytekniska skolans mästare i spetsen.
Gauss’ skapande mångsidighet blef endast långsamt känd och erkänd. Liksom han
genom sin tal-teori, höjt matematiken,, så har han genom astronomisk forskning i hög,
grad främjat iakttagelsernas precision. Bessel studerade kometernas rörelser och
konstaterade genom sin beräkning tillvaron af en obekant planet, som fransmannen
Leverrier sedan lyckades upptäcka.
Inom fysiken uppställde fransmannen Fresnel den epokgörande undulationsteorien,
enligt hvilken alla Ijusföreteelser fattades som tränsversala svängningar i etern.
Dansken Örsted hade 1820 på experimentell väg fastställt elektriska strömmars
inverkan på magneten. Nu kom Ampere till antagandet af fullständig reciprocitet i
verkningarne af elektriska strömmar och magneter och därmed till konstaterandet
af en, enhetlig naturkraft (elektrodynamisk lag). Efter ytterligare upptäckter
af Arago, Ohm m. fl. tog engelsmannen Faraday inom det elektriska som på andra
områden krafternas inbördes omvandlingsmöjlighet i naturen till utgångs- och
slutpunkt för genialiska, banbrytande forskningar. På det elektromagnetiska området
togs ett vidtgående steg i praktisk riktning,- då tyskarne Gauss och M. Weber (1833)
i Göttingen inrättade, den första elektriska telegrafen. Ingen forskare kunde vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
