Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Andliga makter i restaurationens tidsålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemna närgränsande gebit å sido. Om fysikern Faraday kunde uppvisa kemiska
upptäckter, så hade hans lärare Davy varit den förste, som satte de båda facken i
intim förbindelse, då han konstaterade den elektriska strömmens kemiska verkningar.
Sedan Lavoisier i föregående generation nyskapat kemien samt läran om de kemiska
proportionerna grundats och den daltonska atomteorien uppställts, hade den
vetenskapliga ifvern i lika hög grad sporrats genom praktiska behof, som dessa främjats
genom den förra. Hvad sådana forskare som Davy och Gay-Lussac åstadkommit,
öfverträffades genom svensken Berzelius’ lifsverk rörande analysen af oorganiska
liksom organiska ämnen, elektrokemiens fortbildning, de kemiska proportionernas
utforskande och atomvikternas bestämmande.
Hans lärjungar införde hans principer och arbetssätt i Tyskland. Men bredvid
och öfver dem höjde sig den genialiske J. Liebig, som ej blott förde vetenskapen
till den högsta utveckling utan äfven genom sina upptäckter gaf det praktiska arbetet
de mäktigaste impulser.
Läkarvetenskapen tog under denna tid betydelsefulla steg framåt, i det att den
småningom lösgjorde sig från de traditionella systemens slentrian och från den
olyckliga förtrollningen af subjektiva fantasterier och i stället började tillegna sig
naturvetenskapliga metoder. Hedersplatsen tillkommer den franska vetenskapen, som
under oförvilladt sanningssökande strök bort Bichats vitalism och Broussais’
förledande irritationsteori, som inom terapien bland annat bar skulden till de så ofta
missbrukade bloduttömningarne. Magendie var den förste, som föreskref den experimentella
metoden för patologi och terapi. Sedan blef den berömde Laénnec skaparen af den
patologiska anatomien och af dess kliniska tillämpning. Den regelmässiga
användningen af perkussion och uppfinningen af auskultationen var hans verk.
Inflytandet på granndiscipliner samt tillströmmandet af talrika lärjungar betryggade
rörelsens fortgång inom Parisskolan. Den länge tongifvande franska riktningen afstängde
sig emellertid ensidigt för vidare framsteg, t. ex. inom etiologien. I England
offentliggjorde Charles Bell 1824 epokgörande forskningar rörande ryggmärgsnervernas
funktioner. På denna grundval kunde sedan Hall och tysken J. Muller utveckla läran
om reflexrörelserna. Brights arbeten om njursjukdomar vunno världsrykte.
Emellertid vann den gallska frenologien här som i Amerika mycket talrika anhängare.
I Tyskland vilseleddes på 1820-talet såväl vetenskap som yrkesutöfvare genom
dimmiga naturfilosofiska spekulationer, bl. a. af en annars så betydande man som Oken.
Hvad som var möjligt, bevisar just vid den tiden den af Hahnemann grundade
homöo-patiens framgång. Det dröjde ännu länge, innan man här liksom i Paris bekvämade
sig till den fysikaliska undersökningsmetoden. Endast inom obstetriken blefvo
ana-tomisk-fysiologiska principer tidigt gällande (genom Nägele). I öfrigt gäller i ännu
mycket högre grad om Tyskland, hvad som antyddes rörande Frankrike, att
nämligen naturvetenskapernas utveckling först långt senare förde med sig en
omhvälfning af den praktiska medicinen.
Det österrikiska och det ryska statssigillet under den heliga alliansens urkund.
Originalet i Kungl. Geheime-statsarkivet i Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
