Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mellan två revolutioner. - 10. 1830 års omhvälfning i och utanför Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fr. Bolt se.
10. 1830 års omhvälfning i och utanför Frankrike.
Då Karl X genom sina hufvudlösa och lagstridiga ordonnanser af den 25 juli 1830
godtyckligt inskränkte rösträtten och upphäfde tryckfriheten, tog han ett steg, som
kostade Frankrike ej dess författningsenliga frihet utan tvärtom tronens legitimitet.
Parisrevolutionen af den 26-29 juli, som var ett verk af republikanskt sinnade studenter
och arbetare, framförallt typografer, triumferade öfver den förblindade konungens
militära maktmedel. Vid underrättelsen om marskalk Marmonts motgångar hade denne
visserligen den 29 juli tagit tillbaka ordonnanserna och ställt i utsikt en folkvänlig ministär
med hertigen af Mortemart i spetsen. Men utan uppriktighet och beslutsamhet som han
var, lät han i hemlighet alltjämt, ända tillslutet af den första augustiveckan, leda sig af
medlemmar af ministären Polignac. Därigenom försummades sista möjligheten till
förlikning, ehuru en sådan sannolikt ännu den 29, efter revolutionens seger, skulle
hafva varit möjlig på grundvalen af konungens och dauphins afsägelse till förmån för
den åttaårige hertigen af Bordeaux och upprättandet af ett regentskap. När afsägelsen
den 2 augusti tillkännagafs, var det för sent.
Redaktören af Le National den ungdomlige Thiers, som den 28 mer än någon
annan bidragit till pressens motstånd mot ordonnanserna och till organiserandet af
ett passivt motstånd men under striderna hållit sig tillbaka, hade tidigt på
morgonen den 30 juli genom anslag på murarne hänvisat till hertigen af Orleans såsom
den man, som på folkets kallelse skulle hålla de nationella färgerna och kartan
i ära.
Till följd af yttre likheter trodde den redan förut orleanistiskt sinnade Thiers, att
Frankrike återupplifvade Englands exempel af år 1688, om det till monarkiens och
frihetens räddning läte en faktiskt obesatt tron intagas af närmast arfsberättigade prijis. Thiers
och hans meningsfränder drefvos härvid af fruktan för de republikanskt sinnade
barri-kadhjältarne på stadshuset i Paris, hvilka tycktes hafva fått en förkämpe af jafgörande
betydelse i den gamle Lafayette, som än en gång erhållit befälet öfver nationalgardet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
