Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Makternas politik i Spanien, Turkiet och de främmande världsdelarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAKTERNAS POLITIK I SPANIEN, TURKIET OCH DE FRÄMMANDE VÄRLDSDELARNE. 185
heliga principers namn. Däremot försyndade sig samma makter på det svåraste
mot det svårt insjuknade Spanien och dess härskarhus genom de vidtberyktade
spanska giftena af år 1846. Då Ludvig Filip ej kunde tänka på att vinna den
unga drottningens hand för en af sina söner, lät han, i strid med ingångna aftal,
förmäla sin son hertigen af Montpensier med drottningens yngre syster, sedan han
genomdrifvit, att Isabella tog till make sin kusin, den notoriskt impotente infanten Frans
af Assisi. Men Ludvig Filip
skördade ej på något håll
vinst af sin beräkning.
Isabella fick afkomlingar,
som uppträdde med
arfsanspråk. Ludvig Filips
smutsiga familjepolitik
gjorde alldeles slut påtentente
cordiale mellan
västmakterna. Till följd däraf kunde
de endast uppställa tomma
protester (1846) mot
östmakternas företag att
inför-lifva den 1815 upprättade
republiken Krakau med
Österrike.
Fullt pålitligt hade
samförståndet mellan
västmakterna aldrig varit, och nu
hade söndringen ytterligare
kommit i dagen genom
den orientaliska frågan, på
grund af deras olika
intressen på Medelhafvet. Under
ledning af Palmerston, som
var föga böjd för
Frankrike, sökte England
betrygga åt sig en fri
handelsväg till Indien genom att
uppehålla sin maritima
öfvervikt längs kusternas
hela utsträckning.
Frankrike, som med Algeriets
förvärfvande åter blifvit en
kolonialmakt, önskade ett
slags fredligt öfvervälde
öfver Egypten, där dess
bundsförvant, den egyptiske
vicekonungen Mehemmed Ali,
genom franska ingeniörer, officerare och köpmän framtrollat en konstgjord modern
civilisation till förmån för despotisk allmakt och politiskt militärvälde.
Mehemmed Ali ansåg sig ej hafva fått den lön han förtjenat för de stora tjenster
han gjort sin suverän, sultanen, under det grekiska upproret. Denne hade vägrat att
tilldela honom Syrien, det gamla önskemålet för egyptisk politik. 1831 begagnade
Mehemmed tillfället att utan hänsyn till rikshufvudet skaffa sig själf rätt emot paschan
af S:t Jean d’Acre. Sultanen afsatte Mehemmed, men denne skingrade hans trupper
i Syrien och sedan vid Konia i Mindre Asien (den 21 december 1832). Vägen till
Konstantinopel låg öppen för segraren. Denne var beredd att begagna tillfället,
kanske dock mindre för att störta sultanen än i beräkning att bredvid honom och
täckt genom honom kunna spela första rollen. På den förödmjukade sultanens
nödrop hade den ryske rivalen först varit på platsen för att med trupper och krigs-
Mehemmed Ali Pascha, vice-konung af Egypten.
Litografi af Delpech efter målning af Horace Vernet.
Världshistoria VI.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
