Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Österrike, Preussen och Tyskland på 1840-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTERRIKE, PREUSSEN OCH TYSKLAND PÅ 1840-TALET.
191
Prins Wilhelm af Preussen i kretsen
af sin familj på slottet Babelsberg.
Kopparstick af K. A. Schwerdgeburth
efter en målning af Th. Rosemann.
kroppens urceller, de själfförvaltande komitaten. Frukten blef en svängning åt
vänster vid de nya valen 1847.
Det österrikiska herraväldet i Lombardiet-Venezien måste allt smärtsammare
kännas som främlingsvälde, ju större framsteg tanken på en nationell koncentrering
vid innevarande tid gjorde i halföns öfriga delar. Liksom söder om Alperna var
lösen norr om Karpaterna: Bort från Österrike. Sträfvandet att återställa Polen uppbars
dock i Galizien endast af den polska adeln, medan de rutenska bönderna hatade allt
hvad polskt hette och sökte sitt stöd hos regeringen i Wien. Då det försök till en polsk
resning, som i början af 1846 vågades från Posen, omedelbart undertrycktes genom
anstiftarnes tillfångatagande, dukade regeringen i den på kongressen i Wien upprättade
fristaten Krakau kort därefter under för de upproriske. Östmakterna undertryckte
denna revolution. Men tack vare den svaga österrikiska styrelsen i Galizien vågade
de grekisk-katolska bönderna därstädes af rutenisk härkomst under gräsliga agrariska
förbrytelser resa hufvudet mot de polska jordmagnaterna. Redan 1835 hade
östmakterna haft för afsikt att göra slut på fristaten Krakau och införlifva den i den
habsburgska monarkien, och denna plan blef nu till följd af 1846 års oroligheter en
verklighet.
I Preussen hade Fredrik Wilhelm III år 1840 efterträdts af sin son Fredrik
Wilhelm IV. På hans inverkan uppifrån har det delvis berott, att den gamla
ämbets-mannastaten, som man från vänster och höger önskat och bedt att blifva af med, icke
kunde förblifva beståndande i sin ensidighet. För denne mångsidige och genialiske
Hohenzollrare förblef staten, hans förfäders skapelse, med sitt allt genomträngande
ämbetsmannavälde, sin landsrätt och sin likhet inför lagen ett obekvämt, ständigt
mötande hinder i hans väg. Fylld af den mystiska föreställningen om en särskildt
åt konungar förlänad gudakraft, tilltrodde han sig insikt och förmåga att ombilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
