Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Frankrike intill monarkiens omstörtande år 1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE INTILL MONARKIENS OMSTÖRTANDE ÅR 1848.
201
Prins-gemål Albert. Drottning Viktoria. Konung Ludvig Filip. Drottning Louise af Belgien. Drottning Marie Amelie
af Frankrike. Konung Leopold I af Belgien.
Det engelska konungaparets besök i Paris 1843. Litografi af N. Maurier.
inre ordningen bibehållna nationalgardet, dels till följd af lagbestämmelser, dels på
grund af den dyrbara utrustningen, blifvit den burgna klassens uteslutande
verktyg. Ehuru konungen ej var författningsenligt bunden vid kamrarnes ledamöter,
när det gällde att välja ministrar, var bourgeoisiens betydelse dock sådan, att
man ofvanifrån försiktigt undvek hvarje inskränkning af dess intressen, så
ofta sådant än kunnat ligga i det allmännas intresse. Att »blifva rik» var
den enda väg, som från regeringshåll kunde anvisas för att komma i
åtnjutande af politiska rättigheter. »Borgarkonungen» blef på sätt och vis i första hand
konung för denna honom och hans hus tillgifna klass. Principstriden mellan dess
grupper nedtystades. Ledarnes personliga ärelystnad spelade likväl en roll,
bredvid hvilken de sakliga nyanserna ofta försvunno. Eniga voro de i motvilja mot
allt demokratiskt. Den åldrande, arbetsamme och kloke konungen visste ända till
det sista att förträffligt begagna detta instrument. Han påtvang såväl kamrarnes
styrbara partigrupper som ministrarne sin kungliga vilja. Emot krafven på
parlamentarisk regering uppställde han med god framgång sin konstitutionella princip.
De dynastiska partiernas medverkan kunde han alltid påräkna för afvärjandet af
hvarje utsträckning af den politiska rösträtten. Däri såg han sitt juste milieu.
Af de där utanför stående partierna beredde de republikanskt sinnade arbetarne och
studenterna regeringen i början svåra tider. Det kom till demonstrationer och
våldsamma resningar. Men arméen gjorde sin skyldighet, lagstiftningen arbetade
raskt genom inskränkning af press och föreningar (1836). Vanmäktiga som parti
men ändå ifrigt fasthängande vid sitt ideal, vedergällde republikanerna förtrycket
genom en rad af attentat mot denne konung, som de ansågo sig hafva upphöjt på
tronen, men som nu kallsinnigt afvisade deras, som de tyckte, väl grundade besvär.
Hånfulla angrepp i pressen genom ord och bild utgjorde ett slags mellanspel.
Världshistoria VI. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
