Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den nationella rörelsens undertryckande i Tyskland, Österrike och Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NATIONELLA RÖRELSENS UNDERTRYCKANDE I TYSKLAND, ÖSTERRIKE OCH ITALIEN 247
Görgeis kapitulation vid Vilågos.
Litografi af J. Freysauf.
dem hörde bland andra den segerrike anföraren i frihetskriget, Arthur Görgei, som
länge känt antipati mot »storprataren» Kossuth och nu förenade sig med andra
fredsvänner inom magnatpartiet. Söndringen mellan regering och härledning måste
naturligtvis ofördelaktigt inverka på stridens gång, och snart var ungrarnes sak
hopplöst förlorad; honved hade dubbelt så starka österrikiska och ryska stridskrafter
emot sig. Till lycka för Österrike hade dess öfverbefälhafvare von Haynau genom
en serie af snabba stötar öfverväldigat de upproriske, innan Paskievitj hann
ingripa i striden. Detta hindrade icke, att segerns frukt föll i ryssarnes sköte. Kossuth
flydde öfver på turkiskt område, sedan han förut vid Orsova nedgräft den helige
Stefans konungakrona. Den 13 augusti gaf sig Görgei med sin armé åt ryssarne
vid Vilågos. Detta var enda sättet att förhindra fortsatt gagnlös blodsutgjutelse; det
oaktadt var hjälten från Buda i nationalpartiets ögon en förrädare.
Efter upprorets nedslående blef det betvungna landet offer för en hejdlös
militärdespotism. I Österrikes historia ser man ej sällan ett likgiltigt laisser-aller-system
och öfverdrifven vedergällning följa på hvarandra utan förmedlande öfvergång.
Fält-tygmästaren Haynau förfor med drakonisk stränghet mot adel, borgare och bönder.
Den ungerska landtarmeen upplöstes och instacks i österrikiska härafdelningar. Det
förkunnades visserligen, att den österrikiska författningen af den 4 mars 1849 äfven
skulle gälla för Ungern och dess biland, men viktiga delar af densamma blefve kort
därefter upphäfda. Den 31 december 1851 upphäfdes helstatsförfattningen fullständigt,
och i dess ställe trädde ett stramt absolutistiskt centraliserande regeringssystem.
Under inflytande af den genom hela Europa frambrytande frihetsrörelsen hade,
som förut nämndt, oviljan öfver det tryckande främlingsväldet äfven i det
lombardo-venezianska konungariket brutit ut i öppet uppror. Karl Albert af Sardinien, ehuru
allt annat än en öfvertygad anhängare af den unitaristiska idéen (// re Tentenna,
Konung Vankelmod, var hans vedernamn), blef af den offentliga meningens makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
