Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Det fransk-österrikiska kriget 1859 och upprättandet af konungariket Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET FRANSK-ÖSTERRIKISKA KRIGET 1859 OCH UPPRÄTTANDET AF KONUNGARIKET ITALIEN. 271
Orsinis bombattentat mot Napoleon III den
14 januari 1858 framför Stora operan i Paris.
Litografi af Waldow
efter en teckning af Kaiser.
lano i Lyon order att hålla trupperna marschfärdiga. När samtidigt kejsarens kusin
prins Napoleon, »Pionpion», äfven kallad »den röde prinsen», emedan han spelade
Filip Egalités roll, begaf sig till Turin, var det den allmänna uppfattningen, att här
ej ensamt var fråga om förmälning med Viktor Emanuels dotter Klotilda utan äfven
om ett krigsförbund. Detta var också förhållandet; den 18 januari undertecknades
förbundsfördraget.
I Wien hade man blifvit pinsamt Öfverraskad af nyårsfanfaren. Då man ej
längre kunde tvifla på lägets allvar, gjorde man sitt bästa att stärka den militära
ställningen i Öfre Italien, men som det ännu icke fanns någon alpbana, gick det
endast långsamt framåt med krigsförberedelserna. Det oaktadt trodde sig nu äfven
den kejserliga regeringen kunna verka genom en öfverraskning. Medan de
diplomatiska förhandlingarne ännu voro i gång, aflat den (den 23 april) till Turin ett
ultimatum, som fordrade Sardiniens omedelbara afväpning. Ett så bryskt
uppträdande hade endast då varit på sin plats, om man varit omedelbart färdig till
krigisk aktion. Men så var ingalunda fallet. Visserligen ryckte kejserliga trupper
under Gyulai redan den 29 april öfver Ticino, men därefter hejdade man sig, tills de
fientliga stridskrafterna förstärkt sig till den grad, att man ej vidare kunde tänka
på anfall. Ryssland föreslog att framlägga den italienska frågan för en kongress af
de fem stormakterna. Men då äfven Sardinien fordrade att blifva inbjudet och denna
fordran understöddes af Frankrike men bekämpades af England, så blef den ryska
medlingen lika resultatslös som det engelska förslaget till allmän afväpning.
Napoleon gjorde allt hvad han kunde för att afvända från sig anklagelsen för
fredsbrottet. Förevändning att rusta beredde honom den tyska pressens krigiska hållning.
Den offentliga meningen i Tyskland var vida mer upprörd än under Krimkriget.
Den af fransmännen själfva år 1840 uppväckta nationella själfkänslan lät det nu
synas som en hedersplikt för tyskarne att bistå österrikarne i striden mot »de väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
