Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Fransk-tyska kriget 1870-1871.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 TH. V. HEIGEL OCH W. HAUSENSTEIN, NATIONALITETSRÖRELSENS TIDSÅLDER.
General Karl Friedr. General Edwin von Generalen grefve August
von Steinmetz. Manteuffel. von Werder.
Efter fotografi. Målning af Heinrich von Angeli. Efter fotografi.
Samtliga porträtten med tillåtelse af Fotogr. Sällskapet i Berlin.
med kejsarafrättningen i Queretaro! Ett af den engelska regeringen bemedladt
samtal mellan Bismarck och Favre ledde ej till förlikning. Äfven Thiers’ rundresa till
de europeiska hofven förlöpte utan påtagligt resultat; det sparades icke på uttryck
af sympati och medlidande men väl på löften om hjälp. Kriget gick sin gång.
Under tiden hade Paris blifvit omringadt på alla sidor och afspärradt från hvarje
förbindelse med yttervärlden. Gambetta var outtröttligt verksam för att »stampa ur
marken» nya härar till hufvudstadens undsättning i de landsdelar, som ännu icke
besatts af fienden. Äfven Paris7 besättning sökte oupphörligt oroa fienden genom
utfall. Men alla undsättningsförsök strandade på den tyska härledningens
vaksamhet och på den sega tapperheten hos de tyska trupperna, som nu äfven växt ut till
betydande öfvermakt. Den 28 september nödgades Strassburg att gifva sig efter fem
veckors belägring af badensiska trupper. Vid det förutnämnda samtalet med Favre
hade Bismarck sagt: »Strassburg är nyckeln till vårt hus; den vilja vi framför allt
kalla vår egen.» Efter kapitulationen inrättades genast tysk förvaltning, för att
fransmännen skulle se, att de ej vidare kunde tänka på nyckelns återfående.
Framför allt satte parisarne sin lit till den undsättningsarmé, som samlade sig
vid Loire. För att afvärja denna fara detacherades general von der Tann till Loire
med en kår af bayrare och preussare. Segrarne vid Artenay den 10 och Orleans
den 11 oktober öppnade portarne till Jeanne d’Arcs stad for honom. Men när den
franska Loire-armeen, som nu stod under befäl af general Aurelle, öfvergick floden
nedanför Orleans för att afskära återtåget för tyskarne, måste von der Tann utrymma
staden, och därpå följde fransmännens seger vid Coulmiers (9 november), den enda
under hela kriget. Bayrarne kunde emellertid fortsätta återtåget, tills de räddades
genom föreningen med Fredrik Karls trupper, som återgåfvo tyskarne öfvervikten
vid Loire, och en ny seger vid Orleans för andra gången gaf staden i deras hand.
Största delen af Fredrik Karls armé hade blifvit disponibel genom Metz’ fall den
27 oktober, som gjorde 173,000 fransmän med marskalkarne Bazaine, Canrobert och
Leboeuf till krigsfångar. Den betydande förstärkning, som den ledigblifna
belägringshären beredde tyskarne, kom väl till pass gentemot de nya arméer, som framtrollats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
