Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Adertonhundrasjuttiotalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONHUNDRASJUTTIOTALET.
387
Bazaine inför krigsrätt.
Samtida träsnitt ur Uber Land and Meer.
lägga sitt ämbete (den 24 maj 1873). Nationalförsamlingen valde den som monarkist
bekante marskalk Mac Mahon till president. Det var en ödets ironi, att Mac Mahons
kollega i kriget 1870-1871 marskalk Bazaine kort efteråt dömdes af en krigsrätt för
förräderi mot fosterlandet vid uppgifvandet af Metz.
Mac Mahon, den vid Wörth och Sedan besegrade segraren vid Magenta, kände
sig från början endast som ställföreträdare för den blifvande monarken. I själfva
verket tycktes utsikt vara för handen, att den gamla dynastien skulle återkomma,
då grefven af Paris aflade ett besök hos pretendenten af den äldre linien och, sedan
den barnlöse grefven af Chambord erkänt honom som tronarfvinge, till denne afstod
sina anspråk. Då samtidigt Napoleon III afled, endast efterlemnande en omyndig
son, hade Bonapartisterna för tillfället inga utsikter, och alltså var läget
utomordentligt gynnsamt för huset Bourbon. Då fördärfvade grefven af Chambord - konung
Henrik V, såsom han redan kallade sig - alltsamman genom sin oläraktiga envishet.
Han lemnade det utom allt tvifvel för nationalförsamlingens utskickade, att han
ämnade göra sitt bästa för att återställa det gamla tillståndet; han ville icke ens
antaga trikoloren, den sedan långt tillbaka erkända nationella symbolen för det
moderna Frankrike, utan tänkte återställa det gamla bourbonska liljebanéret,
absolutis-mens och feodalismens vårdtecken. Då han var nog oförsiktig att kungöra detta för
all världen i ett för offentligheten afsedt bref, sågo sig till och med de principiella
monarkisterna af fruktan för inbördeskrig nödsakade att tills vidare uppgifva hoppet
på tronens omedelbara återställande. Den olycklige Bourbonen, som ingenting lärt
och ingenting glömt, var sjuklig och skulle kanske snart falla ifrån och lemna rum
för grefven af Paris, som bättre följt med sin tid; intill dess så skett, hoppades
rojalisterna kunna upprätthålla det provisoriska tillståndet med tillhjälp af den
likasinnade presidenten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
